Böjningsformer av verbet 'att lägga till'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'urdifu
أُردِفُ
jag - nutid
'ardaftu
أَردَفتُ
jag - dåtid
'urdif
أُردِف
jag - subjunktiv
'urdif
أُردِف
jag - jussiv
du (m)
turdifu
تُردِفُ
du (m) - nutid
'ardafta
أَردَفتَ
du (m) - dåtid
turdif
تُردِف
du (m) - subjunktiv
turdif
تُردِف
du (m) - jussiv
du (f)
turdifiina
تُردِفِينَ
du (f) - nutid
'ardafti
أَردَفتِ
du (f) - dåtid
turdifii
تُردِفِي
du (f) - subjunktiv
turdifii
تُردِفِي
du (f) - jussiv
han
yurdifu
يُردِفُ
han - nutid
'ardafa
أَردَفَ
han - dåtid
yurdif
يُردِف
han - subjunktiv
yurdif
يُردِف
han - jussiv
hon
turdifu
تُردِفُ
hon - nutid
'ardafat
أَردَفَت
hon - dåtid
turdif
تُردِف
hon - subjunktiv
turdif
تُردِف
hon - jussiv
vi
nurdifu
نُردِفُ
vi - nutid
'ardafnaa
أَردَفنَا
vi - dåtid
nurdif
نُردِف
vi - subjunktiv
nurdif
نُردِف
vi - jussiv
ni (m)
turdifuuna
تُردِفُونَ
ni (m) - nutid
'ardaftum
أَردَفتُم
ni (m) - dåtid
turdifuu
تُردِفُوا
ni (m) - subjunktiv
turdifuu
تُردِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turdifna
تُردِفنَ
ni (f) - nutid
'ardaftunna
أَردَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
turdifna
تُردِفنَ
ni (f) - subjunktiv
turdifna
تُردِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yurdifuuna
يُردِفُونَ
de (m) - nutid
'ardafuu
أَردَفُوا
de (m) - dåtid
yurdifuu
يُردِفُوا
de (m) - subjunktiv
yurdifuu
يُردِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yurdifna
يُردِفنَ
de (f) - nutid
'ardafna
أَردَفنَ
de (f) - dåtid
yurdifna
يُردِفنَ
de (f) - subjunktiv
yurdifna
يُردِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
turdifaani
تُردِفَانِ
ni två - nutid
'ardaftumaa
أَردَفتُمَا
ni två - dåtid
turdifaa
تُردِفَا
ni två - subjunktiv
turdifaa
تُردِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yurdifaani
يُردِفَانِ
de två (m) - nutid
'ardafaa
أَردَفَا
de två (m) - dåtid
yurdifaa
يُردِفَا
de två (m) - subjunktiv
yurdifaa
يُردِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turdifaani
تُردِفَانِ
de två (f) - nutid
'ardafataa
أَردَفَتَا
de två (f) - dåtid
turdifaa
تُردِفَا
de två (f) - subjunktiv
turdifaa
تُردِفَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.