Böjningsformer av verbet 'att vända bort'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ushiiHu
أُشِيحُ
jag - nutid
'ashaHtu
أَشَحتُ
jag - dåtid
'ushyiH
أُشيِح
jag - subjunktiv
'ushyiH
أُشيِح
jag - jussiv
du (m)
tushiiHu
تُشِيحُ
du (m) - nutid
'ashaHta
أَشَحتَ
du (m) - dåtid
tushyiH
تُشيِح
du (m) - subjunktiv
tushyiH
تُشيِح
du (m) - jussiv
du (f)
tushiiHiina
تُشِيحِينَ
du (f) - nutid
'ashaHti
أَشَحتِ
du (f) - dåtid
tushyiHii
تُشيِحِي
du (f) - subjunktiv
tushyiHii
تُشيِحِي
du (f) - jussiv
han
yushiiHu
يُشِيحُ
han - nutid
'ashaaHa
أَشَاحَ
han - dåtid
yushyiH
يُشيِح
han - subjunktiv
yushyiH
يُشيِح
han - jussiv
hon
tushiiHu
تُشِيحُ
hon - nutid
'ashaaHat
أَشَاحَت
hon - dåtid
tushyiH
تُشيِح
hon - subjunktiv
tushyiH
تُشيِح
hon - jussiv
vi
nushiiHu
نُشِيحُ
vi - nutid
'ashaHnaa
أَشَحنَا
vi - dåtid
nushyiH
نُشيِح
vi - subjunktiv
nushyiH
نُشيِح
vi - jussiv
ni (m)
tushiiHuuna
تُشِيحُونَ
ni (m) - nutid
'ashaHtum
أَشَحتُم
ni (m) - dåtid
tushyiHuu
تُشيِحُوا
ni (m) - subjunktiv
tushyiHuu
تُشيِحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tushiHna
تُشِحنَ
ni (f) - nutid
'ashaHtunna
أَشَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tushyiHna
تُشيِحنَ
ni (f) - subjunktiv
tushyiHna
تُشيِحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yushiiHuuna
يُشِيحُونَ
de (m) - nutid
'ashaaHuu
أَشَاحُوا
de (m) - dåtid
yushyiHuu
يُشيِحُوا
de (m) - subjunktiv
yushyiHuu
يُشيِحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yushiHna
يُشِحنَ
de (f) - nutid
'ashaHna
أَشَحنَ
de (f) - dåtid
yushyiHna
يُشيِحنَ
de (f) - subjunktiv
yushyiHna
يُشيِحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tushiiHaani
تُشِيحَانِ
ni två - nutid
'ashaHtumaa
أَشَحتُمَا
ni två - dåtid
tushyiHaa
تُشيِحَا
ni två - subjunktiv
tushyiHaa
تُشيِحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yushiiHaani
يُشِيحَانِ
de två (m) - nutid
'ashaaHaa
أَشَاحَا
de två (m) - dåtid
yushyiHaa
يُشيِحَا
de två (m) - subjunktiv
yushyiHaa
يُشيِحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tushiiHaani
تُشِيحَانِ
de två (f) - nutid
'ashaaHataa
أَشَاحَتَا
de två (f) - dåtid
tushyiHaa
تُشيِحَا
de två (f) - subjunktiv
tushyiHaa
تُشيِحَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.