Böjningsformer av verbet 'att söka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unabbishu
أُنَبِّشُ
jag - nutid
nabbashtu
نَبَّشتُ
jag - dåtid
'unabbish
أُنَبِّش
jag - subjunktiv
'unabbish
أُنَبِّش
jag - jussiv
du (m)
tunabbishu
تُنَبِّشُ
du (m) - nutid
nabbashta
نَبَّشتَ
du (m) - dåtid
tunabbish
تُنَبِّش
du (m) - subjunktiv
tunabbish
تُنَبِّش
du (m) - jussiv
du (f)
tunabbishiina
تُنَبِّشِينَ
du (f) - nutid
nabbashti
نَبَّشتِ
du (f) - dåtid
tunabbishii
تُنَبِّشِي
du (f) - subjunktiv
tunabbishii
تُنَبِّشِي
du (f) - jussiv
han
yunabbishu
يُنَبِّشُ
han - nutid
nabbasha
نَبَّشَ
han - dåtid
yunabbish
يُنَبِّش
han - subjunktiv
yunabbish
يُنَبِّش
han - jussiv
hon
tunabbishu
تُنَبِّشُ
hon - nutid
nabbashat
نَبَّشَت
hon - dåtid
tunabbish
تُنَبِّش
hon - subjunktiv
tunabbish
تُنَبِّش
hon - jussiv
vi
nunabbishu
نُنَبِّشُ
vi - nutid
nabbashnaa
نَبَّشنَا
vi - dåtid
nunabbish
نُنَبِّش
vi - subjunktiv
nunabbish
نُنَبِّش
vi - jussiv
ni (m)
tunabbishuuna
تُنَبِّشُونَ
ni (m) - nutid
nabbashtum
نَبَّشتُم
ni (m) - dåtid
tunabbishuu
تُنَبِّشُوا
ni (m) - subjunktiv
tunabbishuu
تُنَبِّشُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunabbishna
تُنَبِّشنَ
ni (f) - nutid
nabbashtunna
نَبَّشتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunabbishna
تُنَبِّشنَ
ni (f) - subjunktiv
tunabbishna
تُنَبِّشنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunabbishuuna
يُنَبِّشُونَ
de (m) - nutid
nabbashuu
نَبَّشُوا
de (m) - dåtid
yunabbishuu
يُنَبِّشُوا
de (m) - subjunktiv
yunabbishuu
يُنَبِّشُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunabbishna
يُنَبِّشنَ
de (f) - nutid
nabbashna
نَبَّشنَ
de (f) - dåtid
yunabbishna
يُنَبِّشنَ
de (f) - subjunktiv
yunabbishna
يُنَبِّشنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunabbishaani
تُنَبِّشَانِ
ni två - nutid
nabbashtumaa
نَبَّشتُمَا
ni två - dåtid
tunabbishaa
تُنَبِّشَا
ni två - subjunktiv
tunabbishaa
تُنَبِّشَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunabbishaani
يُنَبِّشَانِ
de två (m) - nutid
nabbashaa
نَبَّشَا
de två (m) - dåtid
yunabbishaa
يُنَبِّشَا
de två (m) - subjunktiv
yunabbishaa
يُنَبِّشَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunabbishaani
تُنَبِّشَانِ
de två (f) - nutid
nabbashataa
نَبَّشَتَا
de två (f) - dåtid
tunabbishaa
تُنَبِّشَا
de två (f) - subjunktiv
tunabbishaa
تُنَبِّشَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.