Böjningsformer av verbet 'att vara motbjudande'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ashnu3u
أَشنُعُ
jag - nutid
shanu3tu
شَنُعتُ
jag - dåtid
'ashnu3a
أَشنُعَ
jag - subjunktiv
'ashnu3
أَشنُع
jag - jussiv
du (m)
tashnu3u
تَشنُعُ
du (m) - nutid
shanu3ta
شَنُعتَ
du (m) - dåtid
tashnu3a
تَشنُعَ
du (m) - subjunktiv
tashnu3
تَشنُع
du (m) - jussiv
du (f)
tashnu3iina
تَشنُعِينَ
du (f) - nutid
shanu3ti
شَنُعتِ
du (f) - dåtid
tashnu3ii
تَشنُعِي
du (f) - subjunktiv
tashnu3ii
تَشنُعِي
du (f) - jussiv
han
yashnu3u
يَشنُعُ
han - nutid
shanu3a
شَنُعَ
han - dåtid
yashnu3a
يَشنُعَ
han - subjunktiv
yashnu3
يَشنُع
han - jussiv
hon
tashnu3u
تَشنُعُ
hon - nutid
shanu3at
شَنُعَت
hon - dåtid
tashnu3a
تَشنُعَ
hon - subjunktiv
tashnu3
تَشنُع
hon - jussiv
vi
nashnu3u
نَشنُعُ
vi - nutid
shanu3naa
شَنُعنَا
vi - dåtid
nashnu3a
نَشنُعَ
vi - subjunktiv
nashnu3
نَشنُع
vi - jussiv
ni (m)
tashnu3uuna
تَشنُعُونَ
ni (m) - nutid
shanu3tum
شَنُعتُم
ni (m) - dåtid
tashnu3uu
تَشنُعُوا
ni (m) - subjunktiv
tashnu3uu
تَشنُعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tashnu3na
تَشنُعنَ
ni (f) - nutid
shanu3tunna
شَنُعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tashnu3na
تَشنُعنَ
ni (f) - subjunktiv
tashnu3na
تَشنُعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yashnu3uuna
يَشنُعُونَ
de (m) - nutid
shanu3uu
شَنُعُوا
de (m) - dåtid
yashnu3uu
يَشنُعُوا
de (m) - subjunktiv
yashnu3uu
يَشنُعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yashnu3na
يَشنُعنَ
de (f) - nutid
shanu3na
شَنُعنَ
de (f) - dåtid
yashnu3na
يَشنُعنَ
de (f) - subjunktiv
yashnu3na
يَشنُعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tashnu3aani
تَشنُعَانِ
ni två - nutid
shanu3tumaa
شَنُعتُمَا
ni två - dåtid
tashnu3aa
تَشنُعَا
ni två - subjunktiv
tashnu3aa
تَشنُعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yashnu3aani
يَشنُعَانِ
de två (m) - nutid
shanu3aa
شَنُعَا
de två (m) - dåtid
yashnu3aa
يَشنُعَا
de två (m) - subjunktiv
yashnu3aa
يَشنُعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tashnu3aani
تَشنُعَانِ
de två (f) - nutid
shanu3ataa
شَنُعَتَا
de två (f) - dåtid
tashnu3aa
تَشنُعَا
de två (f) - subjunktiv
tashnu3aa
تَشنُعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ushnu3
أُشنُع
du (m) - imperativ
du (f)
'ushnu3ii
أُشنُعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ushnu3aa
أُشنُعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ushnu3uu
أُشنُعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ushnu3na
أُشنُعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.