Böjningsformer av verbet 'att vara nära'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'alaHHu
أَلَحُّ
jag - nutid
laHaHtu
لَحَحتُ
jag - dåtid
'alaHHa
أَلَحَّ
jag - subjunktiv
'alaHHa
أَلَحَّ
jag - jussiv
du (m)
talaHHu
تَلَحُّ
du (m) - nutid
laHaHta
لَحَحتَ
du (m) - dåtid
talaHHa
تَلَحَّ
du (m) - subjunktiv
talaHHa
تَلَحَّ
du (m) - jussiv
du (f)
talaHHiina
تَلَحِّينَ
du (f) - nutid
laHaHti
لَحَحتِ
du (f) - dåtid
talaHHii
تَلَحِّي
du (f) - subjunktiv
talaHHii
تَلَحِّي
du (f) - jussiv
han
yalaHHu
يَلَحُّ
han - nutid
laHHa
لَحَّ
han - dåtid
yalaHHa
يَلَحَّ
han - subjunktiv
yalaHHa
يَلَحَّ
han - jussiv
hon
talaHHu
تَلَحُّ
hon - nutid
laHHat
لَحَّت
hon - dåtid
talaHHa
تَلَحَّ
hon - subjunktiv
talaHHa
تَلَحَّ
hon - jussiv
vi
nalaHHu
نَلَحُّ
vi - nutid
laHaHnaa
لَحَحنَا
vi - dåtid
nalaHHa
نَلَحَّ
vi - subjunktiv
nalaHHa
نَلَحَّ
vi - jussiv
ni (m)
talaHHuuna
تَلَحُّونَ
ni (m) - nutid
laHaHtum
لَحَحتُم
ni (m) - dåtid
talaHHuu
تَلَحُّوا
ni (m) - subjunktiv
talaHHuu
تَلَحُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
talHaHna
تَلحَحنَ
ni (f) - nutid
laHaHtunna
لَحَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
talHaHna
تَلحَحنَ
ni (f) - subjunktiv
talHaHna
تَلحَحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yalaHHuuna
يَلَحُّونَ
de (m) - nutid
laHHuu
لَحُّوا
de (m) - dåtid
yalaHHuu
يَلَحُّوا
de (m) - subjunktiv
yalaHHuu
يَلَحُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yalHaHna
يَلحَحنَ
de (f) - nutid
laHaHna
لَحَحنَ
de (f) - dåtid
yalHaHna
يَلحَحنَ
de (f) - subjunktiv
yalHaHna
يَلحَحنَ
de (f) - jussiv
ni två
talaHHaani
تَلَحَّانِ
ni två - nutid
laHaHtumaa
لَحَحتُمَا
ni två - dåtid
talaHHaa
تَلَحَّا
ni två - subjunktiv
talaHHaa
تَلَحَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yalaHHaani
يَلَحَّانِ
de två (m) - nutid
laHaHaa
لَحَحَا
de två (m) - dåtid
yalaHHaa
يَلَحَّا
de två (m) - subjunktiv
yalaHHaa
يَلَحَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
talaHHaani
تَلَحَّانِ
de två (f) - nutid
laHaHataa
لَحَحَتَا
de två (f) - dåtid
talaHHaa
تَلَحَّا
de två (f) - subjunktiv
talaHHaa
تَلَحَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
luHHa
لُحَّ
du (m) - imperativ
du (f)
luHHii
لُحِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
luHHaa
لُحَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
luHHuu
لُحُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ulHuHna
أُلحُحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.