Böjningsformer av verbet 'att försena'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ubTi'u
أُبطِءُ
jag - nutid
'abTa'tu
أَبطَءتُ
jag - dåtid
'ubTi'
أُبطِء
jag - subjunktiv
'ubTi'
أُبطِء
jag - jussiv
du (m)
tubTi'u
تُبطِءُ
du (m) - nutid
'abTa'ta
أَبطَءتَ
du (m) - dåtid
tubTi'
تُبطِء
du (m) - subjunktiv
tubTi'
تُبطِء
du (m) - jussiv
du (f)
tubTi'iina
تُبطِءِينَ
du (f) - nutid
'abTa'ti
أَبطَءتِ
du (f) - dåtid
tubTi'ii
تُبطِءِي
du (f) - subjunktiv
tubTi'ii
تُبطِءِي
du (f) - jussiv
han
yubTi'u
يُبطِءُ
han - nutid
'abTa'a
أَبطَءَ
han - dåtid
yubTi'
يُبطِء
han - subjunktiv
yubTi'
يُبطِء
han - jussiv
hon
tubTi'u
تُبطِءُ
hon - nutid
'abTa'at
أَبطَءَت
hon - dåtid
tubTi'
تُبطِء
hon - subjunktiv
tubTi'
تُبطِء
hon - jussiv
vi
nubTi'u
نُبطِءُ
vi - nutid
'abTa'naa
أَبطَءنَا
vi - dåtid
nubTi'
نُبطِء
vi - subjunktiv
nubTi'
نُبطِء
vi - jussiv
ni (m)
tubTi'uuna
تُبطِءُونَ
ni (m) - nutid
'abTa'tum
أَبطَءتُم
ni (m) - dåtid
tubTi'uu
تُبطِءُوا
ni (m) - subjunktiv
tubTi'uu
تُبطِءُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tubTi'na
تُبطِءنَ
ni (f) - nutid
'abTa'tunna
أَبطَءتُنَّ
ni (f) - dåtid
tubTi'na
تُبطِءنَ
ni (f) - subjunktiv
tubTi'na
تُبطِءنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yubTi'uuna
يُبطِءُونَ
de (m) - nutid
'abTa'uu
أَبطَءُوا
de (m) - dåtid
yubTi'uu
يُبطِءُوا
de (m) - subjunktiv
yubTi'uu
يُبطِءُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yubTi'na
يُبطِءنَ
de (f) - nutid
'abTa'na
أَبطَءنَ
de (f) - dåtid
yubTi'na
يُبطِءنَ
de (f) - subjunktiv
yubTi'na
يُبطِءنَ
de (f) - jussiv
ni två
tubTi'aani
تُبطِءَانِ
ni två - nutid
'abTa'tumaa
أَبطَءتُمَا
ni två - dåtid
tubTi'aa
تُبطِءَا
ni två - subjunktiv
tubTi'aa
تُبطِءَا
ni två - jussiv
de två (m)
yubTi'aani
يُبطِءَانِ
de två (m) - nutid
'abTa'aa
أَبطَءَا
de två (m) - dåtid
yubTi'aa
يُبطِءَا
de två (m) - subjunktiv
yubTi'aa
يُبطِءَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tubTi'aani
تُبطِءَانِ
de två (f) - nutid
'abTa'ataa
أَبطَءَتَا
de två (f) - dåtid
tubTi'aa
تُبطِءَا
de två (f) - subjunktiv
tubTi'aa
تُبطِءَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.