Böjningsformer av verbet 'att designa, planera, vara bestämd'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uSammimu
أُصَمِّمُ
jag - nutid
Sammamtu
صَمَّمتُ
jag - dåtid
'uSammim
أُصَمِّم
jag - subjunktiv
'uSammim
أُصَمِّم
jag - jussiv
du (m)
tuSammimu
تُصَمِّمُ
du (m) - nutid
Sammamta
صَمَّمتَ
du (m) - dåtid
tuSammim
تُصَمِّم
du (m) - subjunktiv
tuSammim
تُصَمِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tuSammimiina
تُصَمِّمِينَ
du (f) - nutid
Sammamti
صَمَّمتِ
du (f) - dåtid
tuSammimii
تُصَمِّمِي
du (f) - subjunktiv
tuSammimii
تُصَمِّمِي
du (f) - jussiv
han
yuSammimu
يُصَمِّمُ
han - nutid
Sammama
صَمَّمَ
han - dåtid
yuSammim
يُصَمِّم
han - subjunktiv
yuSammim
يُصَمِّم
han - jussiv
hon
tuSammimu
تُصَمِّمُ
hon - nutid
Sammamat
صَمَّمَت
hon - dåtid
tuSammim
تُصَمِّم
hon - subjunktiv
tuSammim
تُصَمِّم
hon - jussiv
vi
nuSammimu
نُصَمِّمُ
vi - nutid
Sammamnaa
صَمَّمنَا
vi - dåtid
nuSammim
نُصَمِّم
vi - subjunktiv
nuSammim
نُصَمِّم
vi - jussiv
ni (m)
tuSammimuuna
تُصَمِّمُونَ
ni (m) - nutid
Sammamtum
صَمَّمتُم
ni (m) - dåtid
tuSammimuu
تُصَمِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuSammimuu
تُصَمِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuSammimna
تُصَمِّمنَ
ni (f) - nutid
Sammamtunna
صَمَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuSammimna
تُصَمِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuSammimna
تُصَمِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuSammimuuna
يُصَمِّمُونَ
de (m) - nutid
Sammamuu
صَمَّمُوا
de (m) - dåtid
yuSammimuu
يُصَمِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yuSammimuu
يُصَمِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuSammimna
يُصَمِّمنَ
de (f) - nutid
Sammamna
صَمَّمنَ
de (f) - dåtid
yuSammimna
يُصَمِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yuSammimna
يُصَمِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuSammimaani
تُصَمِّمَانِ
ni två - nutid
Sammamtumaa
صَمَّمتُمَا
ni två - dåtid
tuSammimaa
تُصَمِّمَا
ni två - subjunktiv
tuSammimaa
تُصَمِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuSammimaani
يُصَمِّمَانِ
de två (m) - nutid
Sammamaa
صَمَّمَا
de två (m) - dåtid
yuSammimaa
يُصَمِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yuSammimaa
يُصَمِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuSammimaani
تُصَمِّمَانِ
de två (f) - nutid
Sammamataa
صَمَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tuSammimaa
تُصَمِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tuSammimaa
تُصَمِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.