Böjningsformer av verbet 'att klippa, trimma'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqallimu
أُقَلِّمُ
jag - nutid
qallamtu
قَلَّمتُ
jag - dåtid
'uqallim
أُقَلِّم
jag - subjunktiv
'uqallim
أُقَلِّم
jag - jussiv
du (m)
tuqallimu
تُقَلِّمُ
du (m) - nutid
qallamta
قَلَّمتَ
du (m) - dåtid
tuqallim
تُقَلِّم
du (m) - subjunktiv
tuqallim
تُقَلِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tuqallimiina
تُقَلِّمِينَ
du (f) - nutid
qallamti
قَلَّمتِ
du (f) - dåtid
tuqallimii
تُقَلِّمِي
du (f) - subjunktiv
tuqallimii
تُقَلِّمِي
du (f) - jussiv
han
yuqallimu
يُقَلِّمُ
han - nutid
qallama
قَلَّمَ
han - dåtid
yuqallim
يُقَلِّم
han - subjunktiv
yuqallim
يُقَلِّم
han - jussiv
hon
tuqallimu
تُقَلِّمُ
hon - nutid
qallamat
قَلَّمَت
hon - dåtid
tuqallim
تُقَلِّم
hon - subjunktiv
tuqallim
تُقَلِّم
hon - jussiv
vi
nuqallimu
نُقَلِّمُ
vi - nutid
qallamnaa
قَلَّمنَا
vi - dåtid
nuqallim
نُقَلِّم
vi - subjunktiv
nuqallim
نُقَلِّم
vi - jussiv
ni (m)
tuqallimuuna
تُقَلِّمُونَ
ni (m) - nutid
qallamtum
قَلَّمتُم
ni (m) - dåtid
tuqallimuu
تُقَلِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqallimuu
تُقَلِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqallimna
تُقَلِّمنَ
ni (f) - nutid
qallamtunna
قَلَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqallimna
تُقَلِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqallimna
تُقَلِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqallimuuna
يُقَلِّمُونَ
de (m) - nutid
qallamuu
قَلَّمُوا
de (m) - dåtid
yuqallimuu
يُقَلِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yuqallimuu
يُقَلِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqallimna
يُقَلِّمنَ
de (f) - nutid
qallamna
قَلَّمنَ
de (f) - dåtid
yuqallimna
يُقَلِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yuqallimna
يُقَلِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqallimaani
تُقَلِّمَانِ
ni två - nutid
qallamtumaa
قَلَّمتُمَا
ni två - dåtid
tuqallimaa
تُقَلِّمَا
ni två - subjunktiv
tuqallimaa
تُقَلِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqallimaani
يُقَلِّمَانِ
de två (m) - nutid
qallamaa
قَلَّمَا
de två (m) - dåtid
yuqallimaa
يُقَلِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yuqallimaa
يُقَلِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqallimaani
تُقَلِّمَانِ
de två (f) - nutid
qallamataa
قَلَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tuqallimaa
تُقَلِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tuqallimaa
تُقَلِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.