Böjningsformer av verbet 'att plantera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'azra3u
أَزرَعُ
jag - nutid
zara3tu
زَرَعتُ
jag - dåtid
'azra3a
أَزرَعَ
jag - subjunktiv
'azra3
أَزرَع
jag - jussiv
du (m)
tazra3u
تَزرَعُ
du (m) - nutid
zara3ta
زَرَعتَ
du (m) - dåtid
tazra3a
تَزرَعَ
du (m) - subjunktiv
tazra3
تَزرَع
du (m) - jussiv
du (f)
tazra3iina
تَزرَعِينَ
du (f) - nutid
zara3ti
زَرَعتِ
du (f) - dåtid
tazra3ii
تَزرَعِي
du (f) - subjunktiv
tazra3ii
تَزرَعِي
du (f) - jussiv
han
yazra3u
يَزرَعُ
han - nutid
zara3a
زَرَعَ
han - dåtid
yazra3a
يَزرَعَ
han - subjunktiv
yazra3
يَزرَع
han - jussiv
hon
tazra3u
تَزرَعُ
hon - nutid
zara3at
زَرَعَت
hon - dåtid
tazra3a
تَزرَعَ
hon - subjunktiv
tazra3
تَزرَع
hon - jussiv
vi
nazra3u
نَزرَعُ
vi - nutid
zara3naa
زَرَعنَا
vi - dåtid
nazra3a
نَزرَعَ
vi - subjunktiv
nazra3
نَزرَع
vi - jussiv
ni (m)
tazra3uuna
تَزرَعُونَ
ni (m) - nutid
zara3tum
زَرَعتُم
ni (m) - dåtid
tazra3uu
تَزرَعُوا
ni (m) - subjunktiv
tazra3uu
تَزرَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tazra3na
تَزرَعنَ
ni (f) - nutid
zara3tunna
زَرَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tazra3na
تَزرَعنَ
ni (f) - subjunktiv
tazra3na
تَزرَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yazra3uuna
يَزرَعُونَ
de (m) - nutid
zara3uu
زَرَعُوا
de (m) - dåtid
yazra3uu
يَزرَعُوا
de (m) - subjunktiv
yazra3uu
يَزرَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yazra3na
يَزرَعنَ
de (f) - nutid
zara3na
زَرَعنَ
de (f) - dåtid
yazra3na
يَزرَعنَ
de (f) - subjunktiv
yazra3na
يَزرَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tazra3aani
تَزرَعَانِ
ni två - nutid
zara3tumaa
زَرَعتُمَا
ni två - dåtid
tazra3aa
تَزرَعَا
ni två - subjunktiv
tazra3aa
تَزرَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yazra3aani
يَزرَعَانِ
de två (m) - nutid
zara3aa
زَرَعَا
de två (m) - dåtid
yazra3aa
يَزرَعَا
de två (m) - subjunktiv
yazra3aa
يَزرَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tazra3aani
تَزرَعَانِ
de två (f) - nutid
zara3ataa
زَرَعَتَا
de två (f) - dåtid
tazra3aa
تَزرَعَا
de två (f) - subjunktiv
tazra3aa
تَزرَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'izra3
إِزرَع
du (m) - imperativ
du (f)
'izra3ii
إِزرَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'izra3aa
إِزرَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'izra3uu
إِزرَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'izra3na
إِزرَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.