Böjningsformer av verbet 'att förtränga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqma3u
أَقمَعُ
jag - nutid
qama3tu
قَمَعتُ
jag - dåtid
'aqma3a
أَقمَعَ
jag - subjunktiv
'aqma3
أَقمَع
jag - jussiv
du (m)
taqma3u
تَقمَعُ
du (m) - nutid
qama3ta
قَمَعتَ
du (m) - dåtid
taqma3a
تَقمَعَ
du (m) - subjunktiv
taqma3
تَقمَع
du (m) - jussiv
du (f)
taqma3iina
تَقمَعِينَ
du (f) - nutid
qama3ti
قَمَعتِ
du (f) - dåtid
taqma3ii
تَقمَعِي
du (f) - subjunktiv
taqma3ii
تَقمَعِي
du (f) - jussiv
han
yaqma3u
يَقمَعُ
han - nutid
qama3a
قَمَعَ
han - dåtid
yaqma3a
يَقمَعَ
han - subjunktiv
yaqma3
يَقمَع
han - jussiv
hon
taqma3u
تَقمَعُ
hon - nutid
qama3at
قَمَعَت
hon - dåtid
taqma3a
تَقمَعَ
hon - subjunktiv
taqma3
تَقمَع
hon - jussiv
vi
naqma3u
نَقمَعُ
vi - nutid
qama3naa
قَمَعنَا
vi - dåtid
naqma3a
نَقمَعَ
vi - subjunktiv
naqma3
نَقمَع
vi - jussiv
ni (m)
taqma3uuna
تَقمَعُونَ
ni (m) - nutid
qama3tum
قَمَعتُم
ni (m) - dåtid
taqma3uu
تَقمَعُوا
ni (m) - subjunktiv
taqma3uu
تَقمَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqma3na
تَقمَعنَ
ni (f) - nutid
qama3tunna
قَمَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqma3na
تَقمَعنَ
ni (f) - subjunktiv
taqma3na
تَقمَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqma3uuna
يَقمَعُونَ
de (m) - nutid
qama3uu
قَمَعُوا
de (m) - dåtid
yaqma3uu
يَقمَعُوا
de (m) - subjunktiv
yaqma3uu
يَقمَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqma3na
يَقمَعنَ
de (f) - nutid
qama3na
قَمَعنَ
de (f) - dåtid
yaqma3na
يَقمَعنَ
de (f) - subjunktiv
yaqma3na
يَقمَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqma3aani
تَقمَعَانِ
ni två - nutid
qama3tumaa
قَمَعتُمَا
ni två - dåtid
taqma3aa
تَقمَعَا
ni två - subjunktiv
taqma3aa
تَقمَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqma3aani
يَقمَعَانِ
de två (m) - nutid
qama3aa
قَمَعَا
de två (m) - dåtid
yaqma3aa
يَقمَعَا
de två (m) - subjunktiv
yaqma3aa
يَقمَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqma3aani
تَقمَعَانِ
de två (f) - nutid
qama3ataa
قَمَعَتَا
de två (f) - dåtid
taqma3aa
تَقمَعَا
de två (f) - subjunktiv
taqma3aa
تَقمَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iqma3
إِقمَع
du (m) - imperativ
du (f)
'iqma3ii
إِقمَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iqma3aa
إِقمَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iqma3uu
إِقمَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iqma3na
إِقمَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.