Böjningsformer av verbet 'att tygla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uTaqqimu
أُطَقِّمُ
jag - nutid
Taqqamtu
طَقَّمتُ
jag - dåtid
'uTaqqim
أُطَقِّم
jag - subjunktiv
'uTaqqim
أُطَقِّم
jag - jussiv
du (m)
tuTaqqimu
تُطَقِّمُ
du (m) - nutid
Taqqamta
طَقَّمتَ
du (m) - dåtid
tuTaqqim
تُطَقِّم
du (m) - subjunktiv
tuTaqqim
تُطَقِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tuTaqqimiina
تُطَقِّمِينَ
du (f) - nutid
Taqqamti
طَقَّمتِ
du (f) - dåtid
tuTaqqimii
تُطَقِّمِي
du (f) - subjunktiv
tuTaqqimii
تُطَقِّمِي
du (f) - jussiv
han
yuTaqqimu
يُطَقِّمُ
han - nutid
Taqqama
طَقَّمَ
han - dåtid
yuTaqqim
يُطَقِّم
han - subjunktiv
yuTaqqim
يُطَقِّم
han - jussiv
hon
tuTaqqimu
تُطَقِّمُ
hon - nutid
Taqqamat
طَقَّمَت
hon - dåtid
tuTaqqim
تُطَقِّم
hon - subjunktiv
tuTaqqim
تُطَقِّم
hon - jussiv
vi
nuTaqqimu
نُطَقِّمُ
vi - nutid
Taqqamnaa
طَقَّمنَا
vi - dåtid
nuTaqqim
نُطَقِّم
vi - subjunktiv
nuTaqqim
نُطَقِّم
vi - jussiv
ni (m)
tuTaqqimuuna
تُطَقِّمُونَ
ni (m) - nutid
Taqqamtum
طَقَّمتُم
ni (m) - dåtid
tuTaqqimuu
تُطَقِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuTaqqimuu
تُطَقِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuTaqqimna
تُطَقِّمنَ
ni (f) - nutid
Taqqamtunna
طَقَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuTaqqimna
تُطَقِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuTaqqimna
تُطَقِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuTaqqimuuna
يُطَقِّمُونَ
de (m) - nutid
Taqqamuu
طَقَّمُوا
de (m) - dåtid
yuTaqqimuu
يُطَقِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yuTaqqimuu
يُطَقِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuTaqqimna
يُطَقِّمنَ
de (f) - nutid
Taqqamna
طَقَّمنَ
de (f) - dåtid
yuTaqqimna
يُطَقِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yuTaqqimna
يُطَقِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuTaqqimaani
تُطَقِّمَانِ
ni två - nutid
Taqqamtumaa
طَقَّمتُمَا
ni två - dåtid
tuTaqqimaa
تُطَقِّمَا
ni två - subjunktiv
tuTaqqimaa
تُطَقِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuTaqqimaani
يُطَقِّمَانِ
de två (m) - nutid
Taqqamaa
طَقَّمَا
de två (m) - dåtid
yuTaqqimaa
يُطَقِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yuTaqqimaa
يُطَقِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuTaqqimaani
تُطَقِّمَانِ
de två (f) - nutid
Taqqamataa
طَقَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tuTaqqimaa
تُطَقِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tuTaqqimaa
تُطَقِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.