Böjningsformer av verbet 'att spela'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqaamiru
أُقَامِرُ
jag - nutid
qaamartu
قَامَرتُ
jag - dåtid
'uqaamir
أُقَامِر
jag - subjunktiv
'uqaamir
أُقَامِر
jag - jussiv
du (m)
tuqaamiru
تُقَامِرُ
du (m) - nutid
qaamarta
قَامَرتَ
du (m) - dåtid
tuqaamir
تُقَامِر
du (m) - subjunktiv
tuqaamir
تُقَامِر
du (m) - jussiv
du (f)
tuqaamiriina
تُقَامِرِينَ
du (f) - nutid
qaamarti
قَامَرتِ
du (f) - dåtid
tuqaamirii
تُقَامِرِي
du (f) - subjunktiv
tuqaamirii
تُقَامِرِي
du (f) - jussiv
han
yuqaamiru
يُقَامِرُ
han - nutid
qaamara
قَامَرَ
han - dåtid
yuqaamir
يُقَامِر
han - subjunktiv
yuqaamir
يُقَامِر
han - jussiv
hon
tuqaamiru
تُقَامِرُ
hon - nutid
qaamarat
قَامَرَت
hon - dåtid
tuqaamir
تُقَامِر
hon - subjunktiv
tuqaamir
تُقَامِر
hon - jussiv
vi
nuqaamiru
نُقَامِرُ
vi - nutid
qaamarnaa
قَامَرنَا
vi - dåtid
nuqaamir
نُقَامِر
vi - subjunktiv
nuqaamir
نُقَامِر
vi - jussiv
ni (m)
tuqaamiruuna
تُقَامِرُونَ
ni (m) - nutid
qaamartum
قَامَرتُم
ni (m) - dåtid
tuqaamiruu
تُقَامِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqaamiruu
تُقَامِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqaamirna
تُقَامِرنَ
ni (f) - nutid
qaamartunna
قَامَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqaamirna
تُقَامِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqaamirna
تُقَامِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqaamiruuna
يُقَامِرُونَ
de (m) - nutid
qaamaruu
قَامَرُوا
de (m) - dåtid
yuqaamiruu
يُقَامِرُوا
de (m) - subjunktiv
yuqaamiruu
يُقَامِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqaamirna
يُقَامِرنَ
de (f) - nutid
qaamarna
قَامَرنَ
de (f) - dåtid
yuqaamirna
يُقَامِرنَ
de (f) - subjunktiv
yuqaamirna
يُقَامِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqaamiraani
تُقَامِرَانِ
ni två - nutid
qaamartumaa
قَامَرتُمَا
ni två - dåtid
tuqaamiraa
تُقَامِرَا
ni två - subjunktiv
tuqaamiraa
تُقَامِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqaamiraani
يُقَامِرَانِ
de två (m) - nutid
qaamaraa
قَامَرَا
de två (m) - dåtid
yuqaamiraa
يُقَامِرَا
de två (m) - subjunktiv
yuqaamiraa
يُقَامِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqaamiraani
تُقَامِرَانِ
de två (f) - nutid
qaamarataa
قَامَرَتَا
de två (f) - dåtid
tuqaamiraa
تُقَامِرَا
de två (f) - subjunktiv
tuqaamiraa
تُقَامِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.