Böjningsformer av verbet 'att locka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uTammi3u
أُطَمِّعُ
jag - nutid
Tamma3tu
طَمَّعتُ
jag - dåtid
'uTammi3
أُطَمِّع
jag - subjunktiv
'uTammi3
أُطَمِّع
jag - jussiv
du (m)
tuTammi3u
تُطَمِّعُ
du (m) - nutid
Tamma3ta
طَمَّعتَ
du (m) - dåtid
tuTammi3
تُطَمِّع
du (m) - subjunktiv
tuTammi3
تُطَمِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuTammi3iina
تُطَمِّعِينَ
du (f) - nutid
Tamma3ti
طَمَّعتِ
du (f) - dåtid
tuTammi3ii
تُطَمِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuTammi3ii
تُطَمِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuTammi3u
يُطَمِّعُ
han - nutid
Tamma3a
طَمَّعَ
han - dåtid
yuTammi3
يُطَمِّع
han - subjunktiv
yuTammi3
يُطَمِّع
han - jussiv
hon
tuTammi3u
تُطَمِّعُ
hon - nutid
Tamma3at
طَمَّعَت
hon - dåtid
tuTammi3
تُطَمِّع
hon - subjunktiv
tuTammi3
تُطَمِّع
hon - jussiv
vi
nuTammi3u
نُطَمِّعُ
vi - nutid
Tamma3naa
طَمَّعنَا
vi - dåtid
nuTammi3
نُطَمِّع
vi - subjunktiv
nuTammi3
نُطَمِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuTammi3uuna
تُطَمِّعُونَ
ni (m) - nutid
Tamma3tum
طَمَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuTammi3uu
تُطَمِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuTammi3uu
تُطَمِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuTammi3na
تُطَمِّعنَ
ni (f) - nutid
Tamma3tunna
طَمَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuTammi3na
تُطَمِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuTammi3na
تُطَمِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuTammi3uuna
يُطَمِّعُونَ
de (m) - nutid
Tamma3uu
طَمَّعُوا
de (m) - dåtid
yuTammi3uu
يُطَمِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuTammi3uu
يُطَمِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuTammi3na
يُطَمِّعنَ
de (f) - nutid
Tamma3na
طَمَّعنَ
de (f) - dåtid
yuTammi3na
يُطَمِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuTammi3na
يُطَمِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuTammi3aani
تُطَمِّعَانِ
ni två - nutid
Tamma3tumaa
طَمَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuTammi3aa
تُطَمِّعَا
ni två - subjunktiv
tuTammi3aa
تُطَمِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuTammi3aani
يُطَمِّعَانِ
de två (m) - nutid
Tamma3aa
طَمَّعَا
de två (m) - dåtid
yuTammi3aa
يُطَمِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuTammi3aa
يُطَمِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuTammi3aani
تُطَمِّعَانِ
de två (f) - nutid
Tamma3ataa
طَمَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuTammi3aa
تُطَمِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuTammi3aa
تُطَمِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.