Böjningsformer av verbet 'att dra, ta ut'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'asHabu
أَسحَبُ
jag - nutid
saHabtu
سَحَبتُ
jag - dåtid
'asHaba
أَسحَبَ
jag - subjunktiv
'asHab
أَسحَب
jag - jussiv
du (m)
tasHabu
تَسحَبُ
du (m) - nutid
saHabta
سَحَبتَ
du (m) - dåtid
tasHaba
تَسحَبَ
du (m) - subjunktiv
tasHab
تَسحَب
du (m) - jussiv
du (f)
tasHabiina
تَسحَبِينَ
du (f) - nutid
saHabti
سَحَبتِ
du (f) - dåtid
tasHabii
تَسحَبِي
du (f) - subjunktiv
tasHabii
تَسحَبِي
du (f) - jussiv
han
yasHabu
يَسحَبُ
han - nutid
saHaba
سَحَبَ
han - dåtid
yasHaba
يَسحَبَ
han - subjunktiv
yasHab
يَسحَب
han - jussiv
hon
tasHabu
تَسحَبُ
hon - nutid
saHabat
سَحَبَت
hon - dåtid
tasHaba
تَسحَبَ
hon - subjunktiv
tasHab
تَسحَب
hon - jussiv
vi
nasHabu
نَسحَبُ
vi - nutid
saHabnaa
سَحَبنَا
vi - dåtid
nasHaba
نَسحَبَ
vi - subjunktiv
nasHab
نَسحَب
vi - jussiv
ni (m)
tasHabuuna
تَسحَبُونَ
ni (m) - nutid
saHabtum
سَحَبتُم
ni (m) - dåtid
tasHabuu
تَسحَبُوا
ni (m) - subjunktiv
tasHabuu
تَسحَبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tasHabna
تَسحَبنَ
ni (f) - nutid
saHabtunna
سَحَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tasHabna
تَسحَبنَ
ni (f) - subjunktiv
tasHabna
تَسحَبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yasHabuuna
يَسحَبُونَ
de (m) - nutid
saHabuu
سَحَبُوا
de (m) - dåtid
yasHabuu
يَسحَبُوا
de (m) - subjunktiv
yasHabuu
يَسحَبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yasHabna
يَسحَبنَ
de (f) - nutid
saHabna
سَحَبنَ
de (f) - dåtid
yasHabna
يَسحَبنَ
de (f) - subjunktiv
yasHabna
يَسحَبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tasHabaani
تَسحَبَانِ
ni två - nutid
saHabtumaa
سَحَبتُمَا
ni två - dåtid
tasHabaa
تَسحَبَا
ni två - subjunktiv
tasHabaa
تَسحَبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yasHabaani
يَسحَبَانِ
de två (m) - nutid
saHabaa
سَحَبَا
de två (m) - dåtid
yasHabaa
يَسحَبَا
de två (m) - subjunktiv
yasHabaa
يَسحَبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tasHabaani
تَسحَبَانِ
de två (f) - nutid
saHabataa
سَحَبَتَا
de två (f) - dåtid
tasHabaa
تَسحَبَا
de två (f) - subjunktiv
tasHabaa
تَسحَبَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'isHab
إِسحَب
du (m) - imperativ
du (f)
'isHabii
إِسحَبِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'isHabaa
إِسحَبَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'isHabuu
إِسحَبُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'isHabna
إِسحَبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.