Böjningsformer av verbet 'att dricka, sippa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHsuu
أَحسُو
jag - nutid
Hasawtu
حَسَوتُ
jag - dåtid
'aHsua
أَحسَُ
jag - subjunktiv
'aHsu
أَحسُ
jag - jussiv
du (m)
taHsuu
تَحسُو
du (m) - nutid
Hasawta
حَسَوتَ
du (m) - dåtid
taHsua
تَحسَُ
du (m) - subjunktiv
taHsu
تَحسُ
du (m) - jussiv
du (f)
taHsiina
تَحسِينَ
du (f) - nutid
Hasawti
حَسَوتِ
du (f) - dåtid
taHsii
تَحسِي
du (f) - subjunktiv
taHsii
تَحسِي
du (f) - jussiv
han
yaHsuu
يَحسُو
han - nutid
Hasaa
حَسَا
han - dåtid
yaHsua
يَحسَُ
han - subjunktiv
yaHsu
يَحسُ
han - jussiv
hon
taHsuu
تَحسُو
hon - nutid
Hasat
حَسَت
hon - dåtid
taHsua
تَحسَُ
hon - subjunktiv
taHsu
تَحسُ
hon - jussiv
vi
naHsuu
نَحسُو
vi - nutid
Hasawnaa
حَسَونَا
vi - dåtid
naHsua
نَحسَُ
vi - subjunktiv
naHsu
نَحسُ
vi - jussiv
ni (m)
taHsuuna
تَحسُونَ
ni (m) - nutid
Hasawtum
حَسَوتُم
ni (m) - dåtid
taHsuu
تَحسُوا
ni (m) - subjunktiv
taHsuu
تَحسُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHsuuna
تَحسُونَ
ni (f) - nutid
Hasawtunna
حَسَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHsuuna
تَحسُونَ
ni (f) - subjunktiv
taHsuuna
تَحسُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHsuuna
يَحسُونَ
de (m) - nutid
Hasauu
حَسَُوا
de (m) - dåtid
yaHsuu
يَحسُوا
de (m) - subjunktiv
yaHsuu
يَحسُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHsuuna
يَحسُونَ
de (f) - nutid
Hasawna
حَسَونَ
de (f) - dåtid
yaHsuuna
يَحسُونَ
de (f) - subjunktiv
yaHsuuna
يَحسُونَ
de (f) - jussiv
ni två
taHsuwaani
تَحسُوَانِ
ni två - nutid
Hasawtumaa
حَسَوتُمَا
ni två - dåtid
taHsuaa
تَحسَُا
ni två - subjunktiv
taHsuaa
تَحسَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHsuwaani
يَحسُوَانِ
de två (m) - nutid
Hasawaa
حَسَوَا
de två (m) - dåtid
yaHsuaa
يَحسَُا
de två (m) - subjunktiv
yaHsuaa
يَحسَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHsuwaani
تَحسُوَانِ
de två (f) - nutid
Hasawataa
حَسَوَتَا
de två (f) - dåtid
taHsuaa
تَحسَُا
de två (f) - subjunktiv
taHsuaa
تَحسَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uHsu
أُحسُ
du (m) - imperativ
du (f)
'uHsii
أُحسِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uHsuwaa
أُحسُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uHsuu
أُحسُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uHsuuna
أُحسُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.