Böjningsformer av verbet 'att belägra, omge'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHaaSiru
أُحَاصِرُ
jag - nutid
HaaSartu
حَاصَرتُ
jag - dåtid
'uHaaSir
أُحَاصِر
jag - subjunktiv
'uHaaSir
أُحَاصِر
jag - jussiv
du (m)
tuHaaSiru
تُحَاصِرُ
du (m) - nutid
HaaSarta
حَاصَرتَ
du (m) - dåtid
tuHaaSir
تُحَاصِر
du (m) - subjunktiv
tuHaaSir
تُحَاصِر
du (m) - jussiv
du (f)
tuHaaSiriina
تُحَاصِرِينَ
du (f) - nutid
HaaSarti
حَاصَرتِ
du (f) - dåtid
tuHaaSirii
تُحَاصِرِي
du (f) - subjunktiv
tuHaaSirii
تُحَاصِرِي
du (f) - jussiv
han
yuHaaSiru
يُحَاصِرُ
han - nutid
HaaSara
حَاصَرَ
han - dåtid
yuHaaSir
يُحَاصِر
han - subjunktiv
yuHaaSir
يُحَاصِر
han - jussiv
hon
tuHaaSiru
تُحَاصِرُ
hon - nutid
HaaSarat
حَاصَرَت
hon - dåtid
tuHaaSir
تُحَاصِر
hon - subjunktiv
tuHaaSir
تُحَاصِر
hon - jussiv
vi
nuHaaSiru
نُحَاصِرُ
vi - nutid
HaaSarnaa
حَاصَرنَا
vi - dåtid
nuHaaSir
نُحَاصِر
vi - subjunktiv
nuHaaSir
نُحَاصِر
vi - jussiv
ni (m)
tuHaaSiruuna
تُحَاصِرُونَ
ni (m) - nutid
HaaSartum
حَاصَرتُم
ni (m) - dåtid
tuHaaSiruu
تُحَاصِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHaaSiruu
تُحَاصِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHaaSirna
تُحَاصِرنَ
ni (f) - nutid
HaaSartunna
حَاصَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHaaSirna
تُحَاصِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHaaSirna
تُحَاصِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHaaSiruuna
يُحَاصِرُونَ
de (m) - nutid
HaaSaruu
حَاصَرُوا
de (m) - dåtid
yuHaaSiruu
يُحَاصِرُوا
de (m) - subjunktiv
yuHaaSiruu
يُحَاصِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHaaSirna
يُحَاصِرنَ
de (f) - nutid
HaaSarna
حَاصَرنَ
de (f) - dåtid
yuHaaSirna
يُحَاصِرنَ
de (f) - subjunktiv
yuHaaSirna
يُحَاصِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHaaSiraani
تُحَاصِرَانِ
ni två - nutid
HaaSartumaa
حَاصَرتُمَا
ni två - dåtid
tuHaaSiraa
تُحَاصِرَا
ni två - subjunktiv
tuHaaSiraa
تُحَاصِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHaaSiraani
يُحَاصِرَانِ
de två (m) - nutid
HaaSaraa
حَاصَرَا
de två (m) - dåtid
yuHaaSiraa
يُحَاصِرَا
de två (m) - subjunktiv
yuHaaSiraa
يُحَاصِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHaaSiraani
تُحَاصِرَانِ
de två (f) - nutid
HaaSarataa
حَاصَرَتَا
de två (f) - dåtid
tuHaaSiraa
تُحَاصِرَا
de två (f) - subjunktiv
tuHaaSiraa
تُحَاصِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.