Böjningsformer av verbet 'att famla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHassisu
أُحَسِّسُ
jag - nutid
Hassastu
حَسَّستُ
jag - dåtid
'uHassis
أُحَسِّس
jag - subjunktiv
'uHassis
أُحَسِّس
jag - jussiv
du (m)
tuHassisu
تُحَسِّسُ
du (m) - nutid
Hassasta
حَسَّستَ
du (m) - dåtid
tuHassis
تُحَسِّس
du (m) - subjunktiv
tuHassis
تُحَسِّس
du (m) - jussiv
du (f)
tuHassisiina
تُحَسِّسِينَ
du (f) - nutid
Hassasti
حَسَّستِ
du (f) - dåtid
tuHassisii
تُحَسِّسِي
du (f) - subjunktiv
tuHassisii
تُحَسِّسِي
du (f) - jussiv
han
yuHassisu
يُحَسِّسُ
han - nutid
Hassasa
حَسَّسَ
han - dåtid
yuHassis
يُحَسِّس
han - subjunktiv
yuHassis
يُحَسِّس
han - jussiv
hon
tuHassisu
تُحَسِّسُ
hon - nutid
Hassasat
حَسَّسَت
hon - dåtid
tuHassis
تُحَسِّس
hon - subjunktiv
tuHassis
تُحَسِّس
hon - jussiv
vi
nuHassisu
نُحَسِّسُ
vi - nutid
Hassasnaa
حَسَّسنَا
vi - dåtid
nuHassis
نُحَسِّس
vi - subjunktiv
nuHassis
نُحَسِّس
vi - jussiv
ni (m)
tuHassisuuna
تُحَسِّسُونَ
ni (m) - nutid
Hassastum
حَسَّستُم
ni (m) - dåtid
tuHassisuu
تُحَسِّسُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHassisuu
تُحَسِّسُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHassisna
تُحَسِّسنَ
ni (f) - nutid
Hassastunna
حَسَّستُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHassisna
تُحَسِّسنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHassisna
تُحَسِّسنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHassisuuna
يُحَسِّسُونَ
de (m) - nutid
Hassasuu
حَسَّسُوا
de (m) - dåtid
yuHassisuu
يُحَسِّسُوا
de (m) - subjunktiv
yuHassisuu
يُحَسِّسُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHassisna
يُحَسِّسنَ
de (f) - nutid
Hassasna
حَسَّسنَ
de (f) - dåtid
yuHassisna
يُحَسِّسنَ
de (f) - subjunktiv
yuHassisna
يُحَسِّسنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHassisaani
تُحَسِّسَانِ
ni två - nutid
Hassastumaa
حَسَّستُمَا
ni två - dåtid
tuHassisaa
تُحَسِّسَا
ni två - subjunktiv
tuHassisaa
تُحَسِّسَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHassisaani
يُحَسِّسَانِ
de två (m) - nutid
Hassasaa
حَسَّسَا
de två (m) - dåtid
yuHassisaa
يُحَسِّسَا
de två (m) - subjunktiv
yuHassisaa
يُحَسِّسَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHassisaani
تُحَسِّسَانِ
de två (f) - nutid
Hassasataa
حَسَّسَتَا
de två (f) - dåtid
tuHassisaa
تُحَسِّسَا
de två (f) - subjunktiv
tuHassisaa
تُحَسِّسَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.