Böjningsformer av verbet 'att kakla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uballiTu
أُبَلِّطُ
jag - nutid
ballaTtu
بَلَّطتُ
jag - dåtid
'uballiT
أُبَلِّط
jag - subjunktiv
'uballiT
أُبَلِّط
jag - jussiv
du (m)
tuballiTu
تُبَلِّطُ
du (m) - nutid
ballaTta
بَلَّطتَ
du (m) - dåtid
tuballiT
تُبَلِّط
du (m) - subjunktiv
tuballiT
تُبَلِّط
du (m) - jussiv
du (f)
tuballiTiina
تُبَلِّطِينَ
du (f) - nutid
ballaTti
بَلَّطتِ
du (f) - dåtid
tuballiTii
تُبَلِّطِي
du (f) - subjunktiv
tuballiTii
تُبَلِّطِي
du (f) - jussiv
han
yuballiTu
يُبَلِّطُ
han - nutid
ballaTa
بَلَّطَ
han - dåtid
yuballiT
يُبَلِّط
han - subjunktiv
yuballiT
يُبَلِّط
han - jussiv
hon
tuballiTu
تُبَلِّطُ
hon - nutid
ballaTat
بَلَّطَت
hon - dåtid
tuballiT
تُبَلِّط
hon - subjunktiv
tuballiT
تُبَلِّط
hon - jussiv
vi
nuballiTu
نُبَلِّطُ
vi - nutid
ballaTnaa
بَلَّطنَا
vi - dåtid
nuballiT
نُبَلِّط
vi - subjunktiv
nuballiT
نُبَلِّط
vi - jussiv
ni (m)
tuballiTuuna
تُبَلِّطُونَ
ni (m) - nutid
ballaTtum
بَلَّطتُم
ni (m) - dåtid
tuballiTuu
تُبَلِّطُوا
ni (m) - subjunktiv
tuballiTuu
تُبَلِّطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuballiTna
تُبَلِّطنَ
ni (f) - nutid
ballaTtunna
بَلَّطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuballiTna
تُبَلِّطنَ
ni (f) - subjunktiv
tuballiTna
تُبَلِّطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuballiTuuna
يُبَلِّطُونَ
de (m) - nutid
ballaTuu
بَلَّطُوا
de (m) - dåtid
yuballiTuu
يُبَلِّطُوا
de (m) - subjunktiv
yuballiTuu
يُبَلِّطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuballiTna
يُبَلِّطنَ
de (f) - nutid
ballaTna
بَلَّطنَ
de (f) - dåtid
yuballiTna
يُبَلِّطنَ
de (f) - subjunktiv
yuballiTna
يُبَلِّطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuballiTaani
تُبَلِّطَانِ
ni två - nutid
ballaTtumaa
بَلَّطتُمَا
ni två - dåtid
tuballiTaa
تُبَلِّطَا
ni två - subjunktiv
tuballiTaa
تُبَلِّطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuballiTaani
يُبَلِّطَانِ
de två (m) - nutid
ballaTaa
بَلَّطَا
de två (m) - dåtid
yuballiTaa
يُبَلِّطَا
de två (m) - subjunktiv
yuballiTaa
يُبَلِّطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuballiTaani
تُبَلِّطَانِ
de två (f) - nutid
ballaTataa
بَلَّطَتَا
de två (f) - dåtid
tuballiTaa
تُبَلِّطَا
de två (f) - subjunktiv
tuballiTaa
تُبَلِّطَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.