Böjningsformer av verbet 'att be'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uSalliwu
أُصَلِّوُ
jag - nutid
Sallawtu
صَلَّوتُ
jag - dåtid
'uSalliw
أُصَلِّو
jag - subjunktiv
'uSalliw
أُصَلِّو
jag - jussiv
du (m)
tuSalliwu
تُصَلِّوُ
du (m) - nutid
Sallawta
صَلَّوتَ
du (m) - dåtid
tuSalliw
تُصَلِّو
du (m) - subjunktiv
tuSalliw
تُصَلِّو
du (m) - jussiv
du (f)
tuSalliwiina
تُصَلِّوِينَ
du (f) - nutid
Sallawti
صَلَّوتِ
du (f) - dåtid
tuSalliwii
تُصَلِّوِي
du (f) - subjunktiv
tuSalliwii
تُصَلِّوِي
du (f) - jussiv
han
yuSalliwu
يُصَلِّوُ
han - nutid
Sallawa
صَلَّوَ
han - dåtid
yuSalliw
يُصَلِّو
han - subjunktiv
yuSalliw
يُصَلِّو
han - jussiv
hon
tuSalliwu
تُصَلِّوُ
hon - nutid
Sallawat
صَلَّوَت
hon - dåtid
tuSalliw
تُصَلِّو
hon - subjunktiv
tuSalliw
تُصَلِّو
hon - jussiv
vi
nuSalliwu
نُصَلِّوُ
vi - nutid
Sallawnaa
صَلَّونَا
vi - dåtid
nuSalliw
نُصَلِّو
vi - subjunktiv
nuSalliw
نُصَلِّو
vi - jussiv
ni (m)
tuSalliwuuna
تُصَلِّوُونَ
ni (m) - nutid
Sallawtum
صَلَّوتُم
ni (m) - dåtid
tuSalliwuu
تُصَلِّوُوا
ni (m) - subjunktiv
tuSalliwuu
تُصَلِّوُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuSalliwna
تُصَلِّونَ
ni (f) - nutid
Sallawtunna
صَلَّوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuSalliwna
تُصَلِّونَ
ni (f) - subjunktiv
tuSalliwna
تُصَلِّونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuSalliwuuna
يُصَلِّوُونَ
de (m) - nutid
Sallawuu
صَلَّوُوا
de (m) - dåtid
yuSalliwuu
يُصَلِّوُوا
de (m) - subjunktiv
yuSalliwuu
يُصَلِّوُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuSalliwna
يُصَلِّونَ
de (f) - nutid
Sallawna
صَلَّونَ
de (f) - dåtid
yuSalliwna
يُصَلِّونَ
de (f) - subjunktiv
yuSalliwna
يُصَلِّونَ
de (f) - jussiv
ni två
tuSalliwaani
تُصَلِّوَانِ
ni två - nutid
Sallawtumaa
صَلَّوتُمَا
ni två - dåtid
tuSalliwaa
تُصَلِّوَا
ni två - subjunktiv
tuSalliwaa
تُصَلِّوَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuSalliwaani
يُصَلِّوَانِ
de två (m) - nutid
Sallawaa
صَلَّوَا
de två (m) - dåtid
yuSalliwaa
يُصَلِّوَا
de två (m) - subjunktiv
yuSalliwaa
يُصَلِّوَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuSalliwaani
تُصَلِّوَانِ
de två (f) - nutid
Sallawataa
صَلَّوَتَا
de två (f) - dåtid
tuSalliwaa
تُصَلِّوَا
de två (f) - subjunktiv
tuSalliwaa
تُصَلِّوَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.