Böjningsformer av verbet 'att vara utarmad'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3iilu
أَعِيلُ
jag - nutid
3iltu
عِلتُ
jag - dåtid
'a3ila
أَعِلَ
jag - subjunktiv
'a3il
أَعِل
jag - jussiv
du (m)
ta3iilu
تَعِيلُ
du (m) - nutid
3ilta
عِلتَ
du (m) - dåtid
ta3ila
تَعِلَ
du (m) - subjunktiv
ta3il
تَعِل
du (m) - jussiv
du (f)
ta3iiliina
تَعِيلِينَ
du (f) - nutid
3ilti
عِلتِ
du (f) - dåtid
ta3iilii
تَعِيلِي
du (f) - subjunktiv
ta3iilii
تَعِيلِي
du (f) - jussiv
han
ya3iilu
يَعِيلُ
han - nutid
3aala
عَالَ
han - dåtid
ya3ila
يَعِلَ
han - subjunktiv
ya3il
يَعِل
han - jussiv
hon
ta3iilu
تَعِيلُ
hon - nutid
3aalat
عَالَت
hon - dåtid
ta3ila
تَعِلَ
hon - subjunktiv
ta3il
تَعِل
hon - jussiv
vi
na3iilu
نَعِيلُ
vi - nutid
3ilnaa
عِلنَا
vi - dåtid
na3ila
نَعِلَ
vi - subjunktiv
na3il
نَعِل
vi - jussiv
ni (m)
ta3iiluuna
تَعِيلُونَ
ni (m) - nutid
3iltum
عِلتُم
ni (m) - dåtid
ta3iiluu
تَعِيلُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3iiluu
تَعِيلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3ilna
تَعِلنَ
ni (f) - nutid
3iltunna
عِلتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3ilna
تَعِلنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3ilna
تَعِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3iiluuna
يَعِيلُونَ
de (m) - nutid
3aaluu
عَالُوا
de (m) - dåtid
ya3iiluu
يَعِيلُوا
de (m) - subjunktiv
ya3iiluu
يَعِيلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3ilna
يَعِلنَ
de (f) - nutid
3ilna
عِلنَ
de (f) - dåtid
ya3ilna
يَعِلنَ
de (f) - subjunktiv
ya3ilna
يَعِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3iilaani
تَعِيلَانِ
ni två - nutid
3iltumaa
عِلتُمَا
ni två - dåtid
ta3ilaa
تَعِلَا
ni två - subjunktiv
ta3ilaa
تَعِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3iilaani
يَعِيلَانِ
de två (m) - nutid
3ilaa
عِلَا
de två (m) - dåtid
ya3ilaa
يَعِلَا
de två (m) - subjunktiv
ya3ilaa
يَعِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3iilaani
تَعِيلَانِ
de två (f) - nutid
3ilataa
عِلَتَا
de två (f) - dåtid
ta3ilaa
تَعِلَا
de två (f) - subjunktiv
ta3ilaa
تَعِلَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
3il
عِل
du (m) - imperativ
du (f)
3iilii
عِيلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
3iilaa
عِيلَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
3iiluu
عِيلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
3ilna
عِلنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.