Böjningsformer av verbet 'att luta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'amiilu
أَمِيلُ
jag - nutid
miltu
مِلتُ
jag - dåtid
'amila
أَمِلَ
jag - subjunktiv
'amil
أَمِل
jag - jussiv
du (m)
tamiilu
تَمِيلُ
du (m) - nutid
milta
مِلتَ
du (m) - dåtid
tamila
تَمِلَ
du (m) - subjunktiv
tamil
تَمِل
du (m) - jussiv
du (f)
tamiiliina
تَمِيلِينَ
du (f) - nutid
milti
مِلتِ
du (f) - dåtid
tamiilii
تَمِيلِي
du (f) - subjunktiv
tamiilii
تَمِيلِي
du (f) - jussiv
han
yamiilu
يَمِيلُ
han - nutid
maala
مَالَ
han - dåtid
yamila
يَمِلَ
han - subjunktiv
yamil
يَمِل
han - jussiv
hon
tamiilu
تَمِيلُ
hon - nutid
maalat
مَالَت
hon - dåtid
tamila
تَمِلَ
hon - subjunktiv
tamil
تَمِل
hon - jussiv
vi
namiilu
نَمِيلُ
vi - nutid
milnaa
مِلنَا
vi - dåtid
namila
نَمِلَ
vi - subjunktiv
namil
نَمِل
vi - jussiv
ni (m)
tamiiluuna
تَمِيلُونَ
ni (m) - nutid
miltum
مِلتُم
ni (m) - dåtid
tamiiluu
تَمِيلُوا
ni (m) - subjunktiv
tamiiluu
تَمِيلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tamilna
تَمِلنَ
ni (f) - nutid
miltunna
مِلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tamilna
تَمِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tamilna
تَمِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yamiiluuna
يَمِيلُونَ
de (m) - nutid
maaluu
مَالُوا
de (m) - dåtid
yamiiluu
يَمِيلُوا
de (m) - subjunktiv
yamiiluu
يَمِيلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yamilna
يَمِلنَ
de (f) - nutid
milna
مِلنَ
de (f) - dåtid
yamilna
يَمِلنَ
de (f) - subjunktiv
yamilna
يَمِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tamiilaani
تَمِيلَانِ
ni två - nutid
miltumaa
مِلتُمَا
ni två - dåtid
tamilaa
تَمِلَا
ni två - subjunktiv
tamilaa
تَمِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yamiilaani
يَمِيلَانِ
de två (m) - nutid
milaa
مِلَا
de två (m) - dåtid
yamilaa
يَمِلَا
de två (m) - subjunktiv
yamilaa
يَمِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tamiilaani
تَمِيلَانِ
de två (f) - nutid
milataa
مِلَتَا
de två (f) - dåtid
tamilaa
تَمِلَا
de två (f) - subjunktiv
tamilaa
تَمِلَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
mil
مِل
du (m) - imperativ
du (f)
miilii
مِيلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
miilaa
مِيلَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
miiluu
مِيلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
milna
مِلنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.