Böjningsformer av verbet 'att gömma sig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ajHaru
أَجحَرُ
jag - nutid
jaHartu
جَحَرتُ
jag - dåtid
'ajHara
أَجحَرَ
jag - subjunktiv
'ajHar
أَجحَر
jag - jussiv
du (m)
tajHaru
تَجحَرُ
du (m) - nutid
jaHarta
جَحَرتَ
du (m) - dåtid
tajHara
تَجحَرَ
du (m) - subjunktiv
tajHar
تَجحَر
du (m) - jussiv
du (f)
tajHariina
تَجحَرِينَ
du (f) - nutid
jaHarti
جَحَرتِ
du (f) - dåtid
tajHarii
تَجحَرِي
du (f) - subjunktiv
tajHarii
تَجحَرِي
du (f) - jussiv
han
yajHaru
يَجحَرُ
han - nutid
jaHara
جَحَرَ
han - dåtid
yajHara
يَجحَرَ
han - subjunktiv
yajHar
يَجحَر
han - jussiv
hon
tajHaru
تَجحَرُ
hon - nutid
jaHarat
جَحَرَت
hon - dåtid
tajHara
تَجحَرَ
hon - subjunktiv
tajHar
تَجحَر
hon - jussiv
vi
najHaru
نَجحَرُ
vi - nutid
jaHarnaa
جَحَرنَا
vi - dåtid
najHara
نَجحَرَ
vi - subjunktiv
najHar
نَجحَر
vi - jussiv
ni (m)
tajHaruuna
تَجحَرُونَ
ni (m) - nutid
jaHartum
جَحَرتُم
ni (m) - dåtid
tajHaruu
تَجحَرُوا
ni (m) - subjunktiv
tajHaruu
تَجحَرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tajHarna
تَجحَرنَ
ni (f) - nutid
jaHartunna
جَحَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tajHarna
تَجحَرنَ
ni (f) - subjunktiv
tajHarna
تَجحَرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yajHaruuna
يَجحَرُونَ
de (m) - nutid
jaHaruu
جَحَرُوا
de (m) - dåtid
yajHaruu
يَجحَرُوا
de (m) - subjunktiv
yajHaruu
يَجحَرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yajHarna
يَجحَرنَ
de (f) - nutid
jaHarna
جَحَرنَ
de (f) - dåtid
yajHarna
يَجحَرنَ
de (f) - subjunktiv
yajHarna
يَجحَرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tajHaraani
تَجحَرَانِ
ni två - nutid
jaHartumaa
جَحَرتُمَا
ni två - dåtid
tajHaraa
تَجحَرَا
ni två - subjunktiv
tajHaraa
تَجحَرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yajHaraani
يَجحَرَانِ
de två (m) - nutid
jaHaraa
جَحَرَا
de två (m) - dåtid
yajHaraa
يَجحَرَا
de två (m) - subjunktiv
yajHaraa
يَجحَرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tajHaraani
تَجحَرَانِ
de två (f) - nutid
jaHarataa
جَحَرَتَا
de två (f) - dåtid
tajHaraa
تَجحَرَا
de två (f) - subjunktiv
tajHaraa
تَجحَرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ijHar
إِجحَر
du (m) - imperativ
du (f)
'ijHarii
إِجحَرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ijHaraa
إِجحَرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ijHaruu
إِجحَرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ijHarna
إِجحَرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.