Böjningsformer av verbet 'att ärra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'undibu
أُندِبُ
jag - nutid
'andabtu
أَندَبتُ
jag - dåtid
'undib
أُندِب
jag - subjunktiv
'undib
أُندِب
jag - jussiv
du (m)
tundibu
تُندِبُ
du (m) - nutid
'andabta
أَندَبتَ
du (m) - dåtid
tundib
تُندِب
du (m) - subjunktiv
tundib
تُندِب
du (m) - jussiv
du (f)
tundibiina
تُندِبِينَ
du (f) - nutid
'andabti
أَندَبتِ
du (f) - dåtid
tundibii
تُندِبِي
du (f) - subjunktiv
tundibii
تُندِبِي
du (f) - jussiv
han
yundibu
يُندِبُ
han - nutid
'andaba
أَندَبَ
han - dåtid
yundib
يُندِب
han - subjunktiv
yundib
يُندِب
han - jussiv
hon
tundibu
تُندِبُ
hon - nutid
'andabat
أَندَبَت
hon - dåtid
tundib
تُندِب
hon - subjunktiv
tundib
تُندِب
hon - jussiv
vi
nundibu
نُندِبُ
vi - nutid
'andabnaa
أَندَبنَا
vi - dåtid
nundib
نُندِب
vi - subjunktiv
nundib
نُندِب
vi - jussiv
ni (m)
tundibuuna
تُندِبُونَ
ni (m) - nutid
'andabtum
أَندَبتُم
ni (m) - dåtid
tundibuu
تُندِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tundibuu
تُندِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tundibna
تُندِبنَ
ni (f) - nutid
'andabtunna
أَندَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tundibna
تُندِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tundibna
تُندِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yundibuuna
يُندِبُونَ
de (m) - nutid
'andabuu
أَندَبُوا
de (m) - dåtid
yundibuu
يُندِبُوا
de (m) - subjunktiv
yundibuu
يُندِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yundibna
يُندِبنَ
de (f) - nutid
'andabna
أَندَبنَ
de (f) - dåtid
yundibna
يُندِبنَ
de (f) - subjunktiv
yundibna
يُندِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tundibaani
تُندِبَانِ
ni två - nutid
'andabtumaa
أَندَبتُمَا
ni två - dåtid
tundibaa
تُندِبَا
ni två - subjunktiv
tundibaa
تُندِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yundibaani
يُندِبَانِ
de två (m) - nutid
'andabaa
أَندَبَا
de två (m) - dåtid
yundibaa
يُندِبَا
de två (m) - subjunktiv
yundibaa
يُندِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tundibaani
تُندِبَانِ
de två (f) - nutid
'andabataa
أَندَبَتَا
de två (f) - dåtid
tundibaa
تُندِبَا
de två (f) - subjunktiv
tundibaa
تُندِبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.