Böjningsformer av verbet 'att andas ut, spotta ut'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anfithu
أَنفِثُ
jag - nutid
nafathtu
نَفَثتُ
jag - dåtid
'anfitha
أَنفِثَ
jag - subjunktiv
'anfith
أَنفِث
jag - jussiv
du (m)
tanfithu
تَنفِثُ
du (m) - nutid
nafathta
نَفَثتَ
du (m) - dåtid
tanfitha
تَنفِثَ
du (m) - subjunktiv
tanfith
تَنفِث
du (m) - jussiv
du (f)
tanfithiina
تَنفِثِينَ
du (f) - nutid
nafathti
نَفَثتِ
du (f) - dåtid
tanfithii
تَنفِثِي
du (f) - subjunktiv
tanfithii
تَنفِثِي
du (f) - jussiv
han
yanfithu
يَنفِثُ
han - nutid
nafatha
نَفَثَ
han - dåtid
yanfitha
يَنفِثَ
han - subjunktiv
yanfith
يَنفِث
han - jussiv
hon
tanfithu
تَنفِثُ
hon - nutid
nafathat
نَفَثَت
hon - dåtid
tanfitha
تَنفِثَ
hon - subjunktiv
tanfith
تَنفِث
hon - jussiv
vi
nanfithu
نَنفِثُ
vi - nutid
nafathnaa
نَفَثنَا
vi - dåtid
nanfitha
نَنفِثَ
vi - subjunktiv
nanfith
نَنفِث
vi - jussiv
ni (m)
tanfithuuna
تَنفِثُونَ
ni (m) - nutid
nafathtum
نَفَثتُم
ni (m) - dåtid
tanfithuu
تَنفِثُوا
ni (m) - subjunktiv
tanfithuu
تَنفِثُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanfithna
تَنفِثنَ
ni (f) - nutid
nafathtunna
نَفَثتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanfithna
تَنفِثنَ
ni (f) - subjunktiv
tanfithna
تَنفِثنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanfithuuna
يَنفِثُونَ
de (m) - nutid
nafathuu
نَفَثُوا
de (m) - dåtid
yanfithuu
يَنفِثُوا
de (m) - subjunktiv
yanfithuu
يَنفِثُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanfithna
يَنفِثنَ
de (f) - nutid
nafathna
نَفَثنَ
de (f) - dåtid
yanfithna
يَنفِثنَ
de (f) - subjunktiv
yanfithna
يَنفِثنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanfithaani
تَنفِثَانِ
ni två - nutid
nafathtumaa
نَفَثتُمَا
ni två - dåtid
tanfithaa
تَنفِثَا
ni två - subjunktiv
tanfithaa
تَنفِثَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanfithaani
يَنفِثَانِ
de två (m) - nutid
nafathaa
نَفَثَا
de två (m) - dåtid
yanfithaa
يَنفِثَا
de två (m) - subjunktiv
yanfithaa
يَنفِثَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanfithaani
تَنفِثَانِ
de två (f) - nutid
nafathataa
نَفَثَتَا
de två (f) - dåtid
tanfithaa
تَنفِثَا
de två (f) - subjunktiv
tanfithaa
تَنفِثَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'infith
إِنفِث
du (m) - imperativ
du (f)
'infithii
إِنفِثِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'infithaa
إِنفِثَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'infithuu
إِنفِثُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'infithna
إِنفِثنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.