Böjningsformer av verbet 'att stödja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ukaffilu
أُكَفِّلُ
jag - nutid
kaffaltu
كَفَّلتُ
jag - dåtid
'ukaffil
أُكَفِّل
jag - subjunktiv
'ukaffil
أُكَفِّل
jag - jussiv
du (m)
tukaffilu
تُكَفِّلُ
du (m) - nutid
kaffalta
كَفَّلتَ
du (m) - dåtid
tukaffil
تُكَفِّل
du (m) - subjunktiv
tukaffil
تُكَفِّل
du (m) - jussiv
du (f)
tukaffiliina
تُكَفِّلِينَ
du (f) - nutid
kaffalti
كَفَّلتِ
du (f) - dåtid
tukaffilii
تُكَفِّلِي
du (f) - subjunktiv
tukaffilii
تُكَفِّلِي
du (f) - jussiv
han
yukaffilu
يُكَفِّلُ
han - nutid
kaffala
كَفَّلَ
han - dåtid
yukaffil
يُكَفِّل
han - subjunktiv
yukaffil
يُكَفِّل
han - jussiv
hon
tukaffilu
تُكَفِّلُ
hon - nutid
kaffalat
كَفَّلَت
hon - dåtid
tukaffil
تُكَفِّل
hon - subjunktiv
tukaffil
تُكَفِّل
hon - jussiv
vi
nukaffilu
نُكَفِّلُ
vi - nutid
kaffalnaa
كَفَّلنَا
vi - dåtid
nukaffil
نُكَفِّل
vi - subjunktiv
nukaffil
نُكَفِّل
vi - jussiv
ni (m)
tukaffiluuna
تُكَفِّلُونَ
ni (m) - nutid
kaffaltum
كَفَّلتُم
ni (m) - dåtid
tukaffiluu
تُكَفِّلُوا
ni (m) - subjunktiv
tukaffiluu
تُكَفِّلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tukaffilna
تُكَفِّلنَ
ni (f) - nutid
kaffaltunna
كَفَّلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tukaffilna
تُكَفِّلنَ
ni (f) - subjunktiv
tukaffilna
تُكَفِّلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yukaffiluuna
يُكَفِّلُونَ
de (m) - nutid
kaffaluu
كَفَّلُوا
de (m) - dåtid
yukaffiluu
يُكَفِّلُوا
de (m) - subjunktiv
yukaffiluu
يُكَفِّلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yukaffilna
يُكَفِّلنَ
de (f) - nutid
kaffalna
كَفَّلنَ
de (f) - dåtid
yukaffilna
يُكَفِّلنَ
de (f) - subjunktiv
yukaffilna
يُكَفِّلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tukaffilaani
تُكَفِّلَانِ
ni två - nutid
kaffaltumaa
كَفَّلتُمَا
ni två - dåtid
tukaffilaa
تُكَفِّلَا
ni två - subjunktiv
tukaffilaa
تُكَفِّلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yukaffilaani
يُكَفِّلَانِ
de två (m) - nutid
kaffalaa
كَفَّلَا
de två (m) - dåtid
yukaffilaa
يُكَفِّلَا
de två (m) - subjunktiv
yukaffilaa
يُكَفِّلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tukaffilaani
تُكَفِّلَانِ
de två (f) - nutid
kaffalataa
كَفَّلَتَا
de två (f) - dåtid
tukaffilaa
تُكَفِّلَا
de två (f) - subjunktiv
tukaffilaa
تُكَفِّلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.