Böjningsformer av verbet 'att dra ihop sig, krympa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anqabiDu
أَنقَبِضُ
jag - nutid
'inqabaDtu
إِنقَبَضتُ
jag - dåtid
'anqabiD
أَنقَبِض
jag - subjunktiv
'anqabiD
أَنقَبِض
jag - jussiv
du (m)
tanqabiDu
تَنقَبِضُ
du (m) - nutid
'inqabaDta
إِنقَبَضتَ
du (m) - dåtid
tanqabiD
تَنقَبِض
du (m) - subjunktiv
tanqabiD
تَنقَبِض
du (m) - jussiv
du (f)
tanqabiDiina
تَنقَبِضِينَ
du (f) - nutid
'inqabaDti
إِنقَبَضتِ
du (f) - dåtid
tanqabiDii
تَنقَبِضِي
du (f) - subjunktiv
tanqabiDii
تَنقَبِضِي
du (f) - jussiv
han
yanqabiDu
يَنقَبِضُ
han - nutid
'inqabaDa
إِنقَبَضَ
han - dåtid
yanqabiD
يَنقَبِض
han - subjunktiv
yanqabiD
يَنقَبِض
han - jussiv
hon
tanqabiDu
تَنقَبِضُ
hon - nutid
'inqabaDat
إِنقَبَضَت
hon - dåtid
tanqabiD
تَنقَبِض
hon - subjunktiv
tanqabiD
تَنقَبِض
hon - jussiv
vi
nanqabiDu
نَنقَبِضُ
vi - nutid
'inqabaDnaa
إِنقَبَضنَا
vi - dåtid
nanqabiD
نَنقَبِض
vi - subjunktiv
nanqabiD
نَنقَبِض
vi - jussiv
ni (m)
tanqabiDuuna
تَنقَبِضُونَ
ni (m) - nutid
'inqabaDtum
إِنقَبَضتُم
ni (m) - dåtid
tanqabiDuu
تَنقَبِضُوا
ni (m) - subjunktiv
tanqabiDuu
تَنقَبِضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanqabiDna
تَنقَبِضنَ
ni (f) - nutid
'inqabaDtunna
إِنقَبَضتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanqabiDna
تَنقَبِضنَ
ni (f) - subjunktiv
tanqabiDna
تَنقَبِضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanqabiDuuna
يَنقَبِضُونَ
de (m) - nutid
'inqabaDuu
إِنقَبَضُوا
de (m) - dåtid
yanqabiDuu
يَنقَبِضُوا
de (m) - subjunktiv
yanqabiDuu
يَنقَبِضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanqabiDna
يَنقَبِضنَ
de (f) - nutid
'inqabaDna
إِنقَبَضنَ
de (f) - dåtid
yanqabiDna
يَنقَبِضنَ
de (f) - subjunktiv
yanqabiDna
يَنقَبِضنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanqabiDaani
تَنقَبِضَانِ
ni två - nutid
'inqabaDtumaa
إِنقَبَضتُمَا
ni två - dåtid
tanqabiDaa
تَنقَبِضَا
ni två - subjunktiv
tanqabiDaa
تَنقَبِضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanqabiDaani
يَنقَبِضَانِ
de två (m) - nutid
'inqabaDaa
إِنقَبَضَا
de två (m) - dåtid
yanqabiDaa
يَنقَبِضَا
de två (m) - subjunktiv
yanqabiDaa
يَنقَبِضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanqabiDaani
تَنقَبِضَانِ
de två (f) - nutid
'inqabaDataa
إِنقَبَضَتَا
de två (f) - dåtid
tanqabiDaa
تَنقَبِضَا
de två (f) - subjunktiv
tanqabiDaa
تَنقَبِضَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.