Böjningsformer av verbet 'att äta frukost'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufTiru
أُفطِرُ
jag - nutid
'afTartu
أَفطَرتُ
jag - dåtid
'ufTir
أُفطِر
jag - subjunktiv
'ufTir
أُفطِر
jag - jussiv
du (m)
tufTiru
تُفطِرُ
du (m) - nutid
'afTarta
أَفطَرتَ
du (m) - dåtid
tufTir
تُفطِر
du (m) - subjunktiv
tufTir
تُفطِر
du (m) - jussiv
du (f)
tufTiriina
تُفطِرِينَ
du (f) - nutid
'afTarti
أَفطَرتِ
du (f) - dåtid
tufTirii
تُفطِرِي
du (f) - subjunktiv
tufTirii
تُفطِرِي
du (f) - jussiv
han
yufTiru
يُفطِرُ
han - nutid
'afTara
أَفطَرَ
han - dåtid
yufTir
يُفطِر
han - subjunktiv
yufTir
يُفطِر
han - jussiv
hon
tufTiru
تُفطِرُ
hon - nutid
'afTarat
أَفطَرَت
hon - dåtid
tufTir
تُفطِر
hon - subjunktiv
tufTir
تُفطِر
hon - jussiv
vi
nufTiru
نُفطِرُ
vi - nutid
'afTarnaa
أَفطَرنَا
vi - dåtid
nufTir
نُفطِر
vi - subjunktiv
nufTir
نُفطِر
vi - jussiv
ni (m)
tufTiruuna
تُفطِرُونَ
ni (m) - nutid
'afTartum
أَفطَرتُم
ni (m) - dåtid
tufTiruu
تُفطِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tufTiruu
تُفطِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufTirna
تُفطِرنَ
ni (f) - nutid
'afTartunna
أَفطَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufTirna
تُفطِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tufTirna
تُفطِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufTiruuna
يُفطِرُونَ
de (m) - nutid
'afTaruu
أَفطَرُوا
de (m) - dåtid
yufTiruu
يُفطِرُوا
de (m) - subjunktiv
yufTiruu
يُفطِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufTirna
يُفطِرنَ
de (f) - nutid
'afTarna
أَفطَرنَ
de (f) - dåtid
yufTirna
يُفطِرنَ
de (f) - subjunktiv
yufTirna
يُفطِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufTiraani
تُفطِرَانِ
ni två - nutid
'afTartumaa
أَفطَرتُمَا
ni två - dåtid
tufTiraa
تُفطِرَا
ni två - subjunktiv
tufTiraa
تُفطِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufTiraani
يُفطِرَانِ
de två (m) - nutid
'afTaraa
أَفطَرَا
de två (m) - dåtid
yufTiraa
يُفطِرَا
de två (m) - subjunktiv
yufTiraa
يُفطِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufTiraani
تُفطِرَانِ
de två (f) - nutid
'afTarataa
أَفطَرَتَا
de två (f) - dåtid
tufTiraa
تُفطِرَا
de två (f) - subjunktiv
tufTiraa
تُفطِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.