Böjningsformer av verbet 'att förenkla, sprida'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ubassiTu
أُبَسِّطُ
jag - nutid
bassaTtu
بَسَّطتُ
jag - dåtid
'ubassiT
أُبَسِّط
jag - subjunktiv
'ubassiT
أُبَسِّط
jag - jussiv
du (m)
tubassiTu
تُبَسِّطُ
du (m) - nutid
bassaTta
بَسَّطتَ
du (m) - dåtid
tubassiT
تُبَسِّط
du (m) - subjunktiv
tubassiT
تُبَسِّط
du (m) - jussiv
du (f)
tubassiTiina
تُبَسِّطِينَ
du (f) - nutid
bassaTti
بَسَّطتِ
du (f) - dåtid
tubassiTii
تُبَسِّطِي
du (f) - subjunktiv
tubassiTii
تُبَسِّطِي
du (f) - jussiv
han
yubassiTu
يُبَسِّطُ
han - nutid
bassaTa
بَسَّطَ
han - dåtid
yubassiT
يُبَسِّط
han - subjunktiv
yubassiT
يُبَسِّط
han - jussiv
hon
tubassiTu
تُبَسِّطُ
hon - nutid
bassaTat
بَسَّطَت
hon - dåtid
tubassiT
تُبَسِّط
hon - subjunktiv
tubassiT
تُبَسِّط
hon - jussiv
vi
nubassiTu
نُبَسِّطُ
vi - nutid
bassaTnaa
بَسَّطنَا
vi - dåtid
nubassiT
نُبَسِّط
vi - subjunktiv
nubassiT
نُبَسِّط
vi - jussiv
ni (m)
tubassiTuuna
تُبَسِّطُونَ
ni (m) - nutid
bassaTtum
بَسَّطتُم
ni (m) - dåtid
tubassiTuu
تُبَسِّطُوا
ni (m) - subjunktiv
tubassiTuu
تُبَسِّطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tubassiTna
تُبَسِّطنَ
ni (f) - nutid
bassaTtunna
بَسَّطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tubassiTna
تُبَسِّطنَ
ni (f) - subjunktiv
tubassiTna
تُبَسِّطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yubassiTuuna
يُبَسِّطُونَ
de (m) - nutid
bassaTuu
بَسَّطُوا
de (m) - dåtid
yubassiTuu
يُبَسِّطُوا
de (m) - subjunktiv
yubassiTuu
يُبَسِّطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yubassiTna
يُبَسِّطنَ
de (f) - nutid
bassaTna
بَسَّطنَ
de (f) - dåtid
yubassiTna
يُبَسِّطنَ
de (f) - subjunktiv
yubassiTna
يُبَسِّطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tubassiTaani
تُبَسِّطَانِ
ni två - nutid
bassaTtumaa
بَسَّطتُمَا
ni två - dåtid
tubassiTaa
تُبَسِّطَا
ni två - subjunktiv
tubassiTaa
تُبَسِّطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yubassiTaani
يُبَسِّطَانِ
de två (m) - nutid
bassaTaa
بَسَّطَا
de två (m) - dåtid
yubassiTaa
يُبَسِّطَا
de två (m) - subjunktiv
yubassiTaa
يُبَسِّطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tubassiTaani
تُبَسِّطَانِ
de två (f) - nutid
bassaTataa
بَسَّطَتَا
de två (f) - dåtid
tubassiTaa
تُبَسِّطَا
de två (f) - subjunktiv
tubassiTaa
تُبَسِّطَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.