Böjningsformer av verbet 'att förlänga, sprida'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'absuTu
أَبسُطُ
jag - nutid
basaTtu
بَسَطتُ
jag - dåtid
'absuTa
أَبسُطَ
jag - subjunktiv
'absuT
أَبسُط
jag - jussiv
du (m)
tabsuTu
تَبسُطُ
du (m) - nutid
basaTta
بَسَطتَ
du (m) - dåtid
tabsuTa
تَبسُطَ
du (m) - subjunktiv
tabsuT
تَبسُط
du (m) - jussiv
du (f)
tabsuTiina
تَبسُطِينَ
du (f) - nutid
basaTti
بَسَطتِ
du (f) - dåtid
tabsuTii
تَبسُطِي
du (f) - subjunktiv
tabsuTii
تَبسُطِي
du (f) - jussiv
han
yabsuTu
يَبسُطُ
han - nutid
basaTa
بَسَطَ
han - dåtid
yabsuTa
يَبسُطَ
han - subjunktiv
yabsuT
يَبسُط
han - jussiv
hon
tabsuTu
تَبسُطُ
hon - nutid
basaTat
بَسَطَت
hon - dåtid
tabsuTa
تَبسُطَ
hon - subjunktiv
tabsuT
تَبسُط
hon - jussiv
vi
nabsuTu
نَبسُطُ
vi - nutid
basaTnaa
بَسَطنَا
vi - dåtid
nabsuTa
نَبسُطَ
vi - subjunktiv
nabsuT
نَبسُط
vi - jussiv
ni (m)
tabsuTuuna
تَبسُطُونَ
ni (m) - nutid
basaTtum
بَسَطتُم
ni (m) - dåtid
tabsuTuu
تَبسُطُوا
ni (m) - subjunktiv
tabsuTuu
تَبسُطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabsuTna
تَبسُطنَ
ni (f) - nutid
basaTtunna
بَسَطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tabsuTna
تَبسُطنَ
ni (f) - subjunktiv
tabsuTna
تَبسُطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabsuTuuna
يَبسُطُونَ
de (m) - nutid
basaTuu
بَسَطُوا
de (m) - dåtid
yabsuTuu
يَبسُطُوا
de (m) - subjunktiv
yabsuTuu
يَبسُطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabsuTna
يَبسُطنَ
de (f) - nutid
basaTna
بَسَطنَ
de (f) - dåtid
yabsuTna
يَبسُطنَ
de (f) - subjunktiv
yabsuTna
يَبسُطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tabsuTaani
تَبسُطَانِ
ni två - nutid
basaTtumaa
بَسَطتُمَا
ni två - dåtid
tabsuTaa
تَبسُطَا
ni två - subjunktiv
tabsuTaa
تَبسُطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yabsuTaani
يَبسُطَانِ
de två (m) - nutid
basaTaa
بَسَطَا
de två (m) - dåtid
yabsuTaa
يَبسُطَا
de två (m) - subjunktiv
yabsuTaa
يَبسُطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabsuTaani
تَبسُطَانِ
de två (f) - nutid
basaTataa
بَسَطَتَا
de två (f) - dåtid
tabsuTaa
تَبسُطَا
de två (f) - subjunktiv
tabsuTaa
تَبسُطَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'ubsuT
أُبسُط
du (m) - imperativ
du (f)
'ubsuTii
أُبسُطِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ubsuTaa
أُبسُطَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ubsuTuu
أُبسُطُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ubsuTna
أُبسُطنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.