Böjningsformer av verbet 'att sörja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anuuHu
أَنُوحُ
jag - nutid
nuHtu
نُحتُ
jag - dåtid
'anuHa
أَنُحَ
jag - subjunktiv
'anuH
أَنُح
jag - jussiv
du (m)
tanuuHu
تَنُوحُ
du (m) - nutid
nuHta
نُحتَ
du (m) - dåtid
tanuHa
تَنُحَ
du (m) - subjunktiv
tanuH
تَنُح
du (m) - jussiv
du (f)
tanuuHiina
تَنُوحِينَ
du (f) - nutid
nuHti
نُحتِ
du (f) - dåtid
tanuuHii
تَنُوحِي
du (f) - subjunktiv
tanuuHii
تَنُوحِي
du (f) - jussiv
han
yanuuHu
يَنُوحُ
han - nutid
naaHa
نَاحَ
han - dåtid
yanuHa
يَنُحَ
han - subjunktiv
yanuH
يَنُح
han - jussiv
hon
tanuuHu
تَنُوحُ
hon - nutid
naaHat
نَاحَت
hon - dåtid
tanuHa
تَنُحَ
hon - subjunktiv
tanuH
تَنُح
hon - jussiv
vi
nanuuHu
نَنُوحُ
vi - nutid
nuHnaa
نُحنَا
vi - dåtid
nanuHa
نَنُحَ
vi - subjunktiv
nanuH
نَنُح
vi - jussiv
ni (m)
tanuuHuuna
تَنُوحُونَ
ni (m) - nutid
nuHtum
نُحتُم
ni (m) - dåtid
tanuuHuu
تَنُوحُوا
ni (m) - subjunktiv
tanuuHuu
تَنُوحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanuHna
تَنُحنَ
ni (f) - nutid
nuHtunna
نُحتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanuHna
تَنُحنَ
ni (f) - subjunktiv
tanuHna
تَنُحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanuuHuuna
يَنُوحُونَ
de (m) - nutid
naaHuu
نَاحُوا
de (m) - dåtid
yanuuHuu
يَنُوحُوا
de (m) - subjunktiv
yanuuHuu
يَنُوحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanuHna
يَنُحنَ
de (f) - nutid
nuHna
نُحنَ
de (f) - dåtid
yanuHna
يَنُحنَ
de (f) - subjunktiv
yanuHna
يَنُحنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanuuHaani
تَنُوحَانِ
ni två - nutid
nuHtumaa
نُحتُمَا
ni två - dåtid
tanuHaa
تَنُحَا
ni två - subjunktiv
tanuHaa
تَنُحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanuuHaani
يَنُوحَانِ
de två (m) - nutid
nuHaa
نُحَا
de två (m) - dåtid
yanuHaa
يَنُحَا
de två (m) - subjunktiv
yanuHaa
يَنُحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanuuHaani
تَنُوحَانِ
de två (f) - nutid
nuHataa
نُحَتَا
de två (f) - dåtid
tanuHaa
تَنُحَا
de två (f) - subjunktiv
tanuHaa
تَنُحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
nuH
نُح
du (m) - imperativ
du (f)
nuuHii
نُوحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
nuuHaa
نُوحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
nuuHuu
نُوحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
nuHna
نُحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.