Böjningsformer av verbet 'att pressa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3taSiru
أَعتَصِرُ
jag - nutid
'i3taSartu
إِعتَصَرتُ
jag - dåtid
'a3taSir
أَعتَصِر
jag - subjunktiv
'a3taSir
أَعتَصِر
jag - jussiv
du (m)
ta3taSiru
تَعتَصِرُ
du (m) - nutid
'i3taSarta
إِعتَصَرتَ
du (m) - dåtid
ta3taSir
تَعتَصِر
du (m) - subjunktiv
ta3taSir
تَعتَصِر
du (m) - jussiv
du (f)
ta3taSiriina
تَعتَصِرِينَ
du (f) - nutid
'i3taSarti
إِعتَصَرتِ
du (f) - dåtid
ta3taSirii
تَعتَصِرِي
du (f) - subjunktiv
ta3taSirii
تَعتَصِرِي
du (f) - jussiv
han
ya3taSiru
يَعتَصِرُ
han - nutid
'i3taSara
إِعتَصَرَ
han - dåtid
ya3taSir
يَعتَصِر
han - subjunktiv
ya3taSir
يَعتَصِر
han - jussiv
hon
ta3taSiru
تَعتَصِرُ
hon - nutid
'i3taSarat
إِعتَصَرَت
hon - dåtid
ta3taSir
تَعتَصِر
hon - subjunktiv
ta3taSir
تَعتَصِر
hon - jussiv
vi
na3taSiru
نَعتَصِرُ
vi - nutid
'i3taSarnaa
إِعتَصَرنَا
vi - dåtid
na3taSir
نَعتَصِر
vi - subjunktiv
na3taSir
نَعتَصِر
vi - jussiv
ni (m)
ta3taSiruuna
تَعتَصِرُونَ
ni (m) - nutid
'i3taSartum
إِعتَصَرتُم
ni (m) - dåtid
ta3taSiruu
تَعتَصِرُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3taSiruu
تَعتَصِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3taSirna
تَعتَصِرنَ
ni (f) - nutid
'i3taSartunna
إِعتَصَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3taSirna
تَعتَصِرنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3taSirna
تَعتَصِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3taSiruuna
يَعتَصِرُونَ
de (m) - nutid
'i3taSaruu
إِعتَصَرُوا
de (m) - dåtid
ya3taSiruu
يَعتَصِرُوا
de (m) - subjunktiv
ya3taSiruu
يَعتَصِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3taSirna
يَعتَصِرنَ
de (f) - nutid
'i3taSarna
إِعتَصَرنَ
de (f) - dåtid
ya3taSirna
يَعتَصِرنَ
de (f) - subjunktiv
ya3taSirna
يَعتَصِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3taSiraani
تَعتَصِرَانِ
ni två - nutid
'i3taSartumaa
إِعتَصَرتُمَا
ni två - dåtid
ta3taSiraa
تَعتَصِرَا
ni två - subjunktiv
ta3taSiraa
تَعتَصِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3taSiraani
يَعتَصِرَانِ
de två (m) - nutid
'i3taSaraa
إِعتَصَرَا
de två (m) - dåtid
ya3taSiraa
يَعتَصِرَا
de två (m) - subjunktiv
ya3taSiraa
يَعتَصِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3taSiraani
تَعتَصِرَانِ
de två (f) - nutid
'i3taSarataa
إِعتَصَرَتَا
de två (f) - dåtid
ta3taSiraa
تَعتَصِرَا
de två (f) - subjunktiv
ta3taSiraa
تَعتَصِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.