Böjningsformer av verbet 'att linda tätt'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ulaffifu
أُلَفِّفُ
jag - nutid
laffaftu
لَفَّفتُ
jag - dåtid
'ulaffif
أُلَفِّف
jag - subjunktiv
'ulaffif
أُلَفِّف
jag - jussiv
du (m)
tulaffifu
تُلَفِّفُ
du (m) - nutid
laffafta
لَفَّفتَ
du (m) - dåtid
tulaffif
تُلَفِّف
du (m) - subjunktiv
tulaffif
تُلَفِّف
du (m) - jussiv
du (f)
tulaffifiina
تُلَفِّفِينَ
du (f) - nutid
laffafti
لَفَّفتِ
du (f) - dåtid
tulaffifii
تُلَفِّفِي
du (f) - subjunktiv
tulaffifii
تُلَفِّفِي
du (f) - jussiv
han
yulaffifu
يُلَفِّفُ
han - nutid
laffafa
لَفَّفَ
han - dåtid
yulaffif
يُلَفِّف
han - subjunktiv
yulaffif
يُلَفِّف
han - jussiv
hon
tulaffifu
تُلَفِّفُ
hon - nutid
laffafat
لَفَّفَت
hon - dåtid
tulaffif
تُلَفِّف
hon - subjunktiv
tulaffif
تُلَفِّف
hon - jussiv
vi
nulaffifu
نُلَفِّفُ
vi - nutid
laffafnaa
لَفَّفنَا
vi - dåtid
nulaffif
نُلَفِّف
vi - subjunktiv
nulaffif
نُلَفِّف
vi - jussiv
ni (m)
tulaffifuuna
تُلَفِّفُونَ
ni (m) - nutid
laffaftum
لَفَّفتُم
ni (m) - dåtid
tulaffifuu
تُلَفِّفُوا
ni (m) - subjunktiv
tulaffifuu
تُلَفِّفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tulaffifna
تُلَفِّفنَ
ni (f) - nutid
laffaftunna
لَفَّفتُنَّ
ni (f) - dåtid
tulaffifna
تُلَفِّفنَ
ni (f) - subjunktiv
tulaffifna
تُلَفِّفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yulaffifuuna
يُلَفِّفُونَ
de (m) - nutid
laffafuu
لَفَّفُوا
de (m) - dåtid
yulaffifuu
يُلَفِّفُوا
de (m) - subjunktiv
yulaffifuu
يُلَفِّفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yulaffifna
يُلَفِّفنَ
de (f) - nutid
laffafna
لَفَّفنَ
de (f) - dåtid
yulaffifna
يُلَفِّفنَ
de (f) - subjunktiv
yulaffifna
يُلَفِّفنَ
de (f) - jussiv
ni två
tulaffifaani
تُلَفِّفَانِ
ni två - nutid
laffaftumaa
لَفَّفتُمَا
ni två - dåtid
tulaffifaa
تُلَفِّفَا
ni två - subjunktiv
tulaffifaa
تُلَفِّفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yulaffifaani
يُلَفِّفَانِ
de två (m) - nutid
laffafaa
لَفَّفَا
de två (m) - dåtid
yulaffifaa
يُلَفِّفَا
de två (m) - subjunktiv
yulaffifaa
يُلَفِّفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tulaffifaani
تُلَفِّفَانِ
de två (f) - nutid
laffafataa
لَفَّفَتَا
de två (f) - dåtid
tulaffifaa
تُلَفِّفَا
de två (f) - subjunktiv
tulaffifaa
تُلَفِّفَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.