Böjningsformer av verbet 'att fylla till mer än bredden, välta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufiiDu
أُفِيضُ
jag - nutid
'afaDtu
أَفَضتُ
jag - dåtid
'ufyiD
أُفيِض
jag - subjunktiv
'ufyiD
أُفيِض
jag - jussiv
du (m)
tufiiDu
تُفِيضُ
du (m) - nutid
'afaDta
أَفَضتَ
du (m) - dåtid
tufyiD
تُفيِض
du (m) - subjunktiv
tufyiD
تُفيِض
du (m) - jussiv
du (f)
tufiiDiina
تُفِيضِينَ
du (f) - nutid
'afaDti
أَفَضتِ
du (f) - dåtid
tufyiDii
تُفيِضِي
du (f) - subjunktiv
tufyiDii
تُفيِضِي
du (f) - jussiv
han
yufiiDu
يُفِيضُ
han - nutid
'afaaDa
أَفَاضَ
han - dåtid
yufyiD
يُفيِض
han - subjunktiv
yufyiD
يُفيِض
han - jussiv
hon
tufiiDu
تُفِيضُ
hon - nutid
'afaaDat
أَفَاضَت
hon - dåtid
tufyiD
تُفيِض
hon - subjunktiv
tufyiD
تُفيِض
hon - jussiv
vi
nufiiDu
نُفِيضُ
vi - nutid
'afaDnaa
أَفَضنَا
vi - dåtid
nufyiD
نُفيِض
vi - subjunktiv
nufyiD
نُفيِض
vi - jussiv
ni (m)
tufiiDuuna
تُفِيضُونَ
ni (m) - nutid
'afaDtum
أَفَضتُم
ni (m) - dåtid
tufyiDuu
تُفيِضُوا
ni (m) - subjunktiv
tufyiDuu
تُفيِضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufiDna
تُفِضنَ
ni (f) - nutid
'afaDtunna
أَفَضتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufyiDna
تُفيِضنَ
ni (f) - subjunktiv
tufyiDna
تُفيِضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufiiDuuna
يُفِيضُونَ
de (m) - nutid
'afaaDuu
أَفَاضُوا
de (m) - dåtid
yufyiDuu
يُفيِضُوا
de (m) - subjunktiv
yufyiDuu
يُفيِضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufiDna
يُفِضنَ
de (f) - nutid
'afaDna
أَفَضنَ
de (f) - dåtid
yufyiDna
يُفيِضنَ
de (f) - subjunktiv
yufyiDna
يُفيِضنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufiiDaani
تُفِيضَانِ
ni två - nutid
'afaDtumaa
أَفَضتُمَا
ni två - dåtid
tufyiDaa
تُفيِضَا
ni två - subjunktiv
tufyiDaa
تُفيِضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufiiDaani
يُفِيضَانِ
de två (m) - nutid
'afaaDaa
أَفَاضَا
de två (m) - dåtid
yufyiDaa
يُفيِضَا
de två (m) - subjunktiv
yufyiDaa
يُفيِضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufiiDaani
تُفِيضَانِ
de två (f) - nutid
'afaaDataa
أَفَاضَتَا
de två (f) - dåtid
tufyiDaa
تُفيِضَا
de två (f) - subjunktiv
tufyiDaa
تُفيِضَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.