Böjningsformer av verbet 'att svämma över, överstiga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'afiiDu
أَفِيضُ
jag - nutid
fiDtu
فِضتُ
jag - dåtid
'afiDa
أَفِضَ
jag - subjunktiv
'afiD
أَفِض
jag - jussiv
du (m)
tafiiDu
تَفِيضُ
du (m) - nutid
fiDta
فِضتَ
du (m) - dåtid
tafiDa
تَفِضَ
du (m) - subjunktiv
tafiD
تَفِض
du (m) - jussiv
du (f)
tafiiDiina
تَفِيضِينَ
du (f) - nutid
fiDti
فِضتِ
du (f) - dåtid
tafiiDii
تَفِيضِي
du (f) - subjunktiv
tafiiDii
تَفِيضِي
du (f) - jussiv
han
yafiiDu
يَفِيضُ
han - nutid
faaDa
فَاضَ
han - dåtid
yafiDa
يَفِضَ
han - subjunktiv
yafiD
يَفِض
han - jussiv
hon
tafiiDu
تَفِيضُ
hon - nutid
faaDat
فَاضَت
hon - dåtid
tafiDa
تَفِضَ
hon - subjunktiv
tafiD
تَفِض
hon - jussiv
vi
nafiiDu
نَفِيضُ
vi - nutid
fiDnaa
فِضنَا
vi - dåtid
nafiDa
نَفِضَ
vi - subjunktiv
nafiD
نَفِض
vi - jussiv
ni (m)
tafiiDuuna
تَفِيضُونَ
ni (m) - nutid
fiDtum
فِضتُم
ni (m) - dåtid
tafiiDuu
تَفِيضُوا
ni (m) - subjunktiv
tafiiDuu
تَفِيضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tafiDna
تَفِضنَ
ni (f) - nutid
fiDtunna
فِضتُنَّ
ni (f) - dåtid
tafiDna
تَفِضنَ
ni (f) - subjunktiv
tafiDna
تَفِضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yafiiDuuna
يَفِيضُونَ
de (m) - nutid
faaDuu
فَاضُوا
de (m) - dåtid
yafiiDuu
يَفِيضُوا
de (m) - subjunktiv
yafiiDuu
يَفِيضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yafiDna
يَفِضنَ
de (f) - nutid
fiDna
فِضنَ
de (f) - dåtid
yafiDna
يَفِضنَ
de (f) - subjunktiv
yafiDna
يَفِضنَ
de (f) - jussiv
ni två
tafiiDaani
تَفِيضَانِ
ni två - nutid
fiDtumaa
فِضتُمَا
ni två - dåtid
tafiDaa
تَفِضَا
ni två - subjunktiv
tafiDaa
تَفِضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yafiiDaani
يَفِيضَانِ
de två (m) - nutid
fiDaa
فِضَا
de två (m) - dåtid
yafiDaa
يَفِضَا
de två (m) - subjunktiv
yafiDaa
يَفِضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tafiiDaani
تَفِيضَانِ
de två (f) - nutid
fiDataa
فِضَتَا
de två (f) - dåtid
tafiDaa
تَفِضَا
de två (f) - subjunktiv
tafiDaa
تَفِضَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
fiD
فِض
du (m) - imperativ
du (f)
fiiDii
فِيضِي
du (f) - imperativ
du (dual)
fiiDaa
فِيضَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
fiiDuu
فِيضُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
fiDna
فِضنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.