Böjningsformer av verbet 'att börja, dyka upp'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ahillu
أَهِلُّ
jag - nutid
halaltu
هَلَلتُ
jag - dåtid
'ahilla
أَهِلَّ
jag - subjunktiv
'ahilla
أَهِلَّ
jag - jussiv
du (m)
tahillu
تَهِلُّ
du (m) - nutid
halalta
هَلَلتَ
du (m) - dåtid
tahilla
تَهِلَّ
du (m) - subjunktiv
tahilla
تَهِلَّ
du (m) - jussiv
du (f)
tahilliina
تَهِلِّينَ
du (f) - nutid
halalti
هَلَلتِ
du (f) - dåtid
tahillii
تَهِلِّي
du (f) - subjunktiv
tahillii
تَهِلِّي
du (f) - jussiv
han
yahillu
يَهِلُّ
han - nutid
halla
هَلَّ
han - dåtid
yahilla
يَهِلَّ
han - subjunktiv
yahilla
يَهِلَّ
han - jussiv
hon
tahillu
تَهِلُّ
hon - nutid
hallat
هَلَّت
hon - dåtid
tahilla
تَهِلَّ
hon - subjunktiv
tahilla
تَهِلَّ
hon - jussiv
vi
nahillu
نَهِلُّ
vi - nutid
halalnaa
هَلَلنَا
vi - dåtid
nahilla
نَهِلَّ
vi - subjunktiv
nahilla
نَهِلَّ
vi - jussiv
ni (m)
tahilluuna
تَهِلُّونَ
ni (m) - nutid
halaltum
هَلَلتُم
ni (m) - dåtid
tahilluu
تَهِلُّوا
ni (m) - subjunktiv
tahilluu
تَهِلُّوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tahlilna
تَهلِلنَ
ni (f) - nutid
halaltunna
هَلَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tahlilna
تَهلِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tahlilna
تَهلِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yahilluuna
يَهِلُّونَ
de (m) - nutid
halluu
هَلُّوا
de (m) - dåtid
yahilluu
يَهِلُّوا
de (m) - subjunktiv
yahilluu
يَهِلُّوا
de (m) - jussiv
de (f)
yahlilna
يَهلِلنَ
de (f) - nutid
halalna
هَلَلنَ
de (f) - dåtid
yahlilna
يَهلِلنَ
de (f) - subjunktiv
yahlilna
يَهلِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tahillaani
تَهِلَّانِ
ni två - nutid
halaltumaa
هَلَلتُمَا
ni två - dåtid
tahillaa
تَهِلَّا
ni två - subjunktiv
tahillaa
تَهِلَّا
ni två - jussiv
de två (m)
yahillaani
يَهِلَّانِ
de två (m) - nutid
halalaa
هَلَلَا
de två (m) - dåtid
yahillaa
يَهِلَّا
de två (m) - subjunktiv
yahillaa
يَهِلَّا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tahillaani
تَهِلَّانِ
de två (f) - nutid
halalataa
هَلَلَتَا
de två (f) - dåtid
tahillaa
تَهِلَّا
de två (f) - subjunktiv
tahillaa
تَهِلَّا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
hulla
هُلَّ
du (m) - imperativ
du (f)
hullii
هُلِّي
du (f) - imperativ
du (dual)
hullaa
هُلَّا
du (dual) - imperativ
ni (m)
hulluu
هُلُّوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uhlulna
أُهلُلنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.