Böjningsformer av verbet 'att sprida, sända'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'udhii3u
أُذِيعُ
jag - nutid
'adha3tu
أَذَعتُ
jag - dåtid
'udhwi3
أُذوِع
jag - subjunktiv
'udhwi3
أُذوِع
jag - jussiv
du (m)
tudhii3u
تُذِيعُ
du (m) - nutid
'adha3ta
أَذَعتَ
du (m) - dåtid
tudhwi3
تُذوِع
du (m) - subjunktiv
tudhwi3
تُذوِع
du (m) - jussiv
du (f)
tudhii3iina
تُذِيعِينَ
du (f) - nutid
'adha3ti
أَذَعتِ
du (f) - dåtid
tudhwi3ii
تُذوِعِي
du (f) - subjunktiv
tudhwi3ii
تُذوِعِي
du (f) - jussiv
han
yudhii3u
يُذِيعُ
han - nutid
'adhaa3a
أَذَاعَ
han - dåtid
yudhwi3
يُذوِع
han - subjunktiv
yudhwi3
يُذوِع
han - jussiv
hon
tudhii3u
تُذِيعُ
hon - nutid
'adhaa3at
أَذَاعَت
hon - dåtid
tudhwi3
تُذوِع
hon - subjunktiv
tudhwi3
تُذوِع
hon - jussiv
vi
nudhii3u
نُذِيعُ
vi - nutid
'adha3naa
أَذَعنَا
vi - dåtid
nudhwi3
نُذوِع
vi - subjunktiv
nudhwi3
نُذوِع
vi - jussiv
ni (m)
tudhii3uuna
تُذِيعُونَ
ni (m) - nutid
'adha3tum
أَذَعتُم
ni (m) - dåtid
tudhwi3uu
تُذوِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tudhwi3uu
تُذوِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tudhi3na
تُذِعنَ
ni (f) - nutid
'adha3tunna
أَذَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tudhwi3na
تُذوِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tudhwi3na
تُذوِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yudhii3uuna
يُذِيعُونَ
de (m) - nutid
'adhaa3uu
أَذَاعُوا
de (m) - dåtid
yudhwi3uu
يُذوِعُوا
de (m) - subjunktiv
yudhwi3uu
يُذوِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yudhi3na
يُذِعنَ
de (f) - nutid
'adha3na
أَذَعنَ
de (f) - dåtid
yudhwi3na
يُذوِعنَ
de (f) - subjunktiv
yudhwi3na
يُذوِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tudhii3aani
تُذِيعَانِ
ni två - nutid
'adha3tumaa
أَذَعتُمَا
ni två - dåtid
tudhwi3aa
تُذوِعَا
ni två - subjunktiv
tudhwi3aa
تُذوِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yudhii3aani
يُذِيعَانِ
de två (m) - nutid
'adhaa3aa
أَذَاعَا
de två (m) - dåtid
yudhwi3aa
يُذوِعَا
de två (m) - subjunktiv
yudhwi3aa
يُذوِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tudhii3aani
تُذِيعَانِ
de två (f) - nutid
'adhaa3ataa
أَذَاعَتَا
de två (f) - dåtid
tudhwi3aa
تُذوِعَا
de två (f) - subjunktiv
tudhwi3aa
تُذوِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.