Böjningsformer av verbet 'att vara hÃ¥rig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'abaru
أَبَرُ
jag - nutid
wabirtu
وَبِرتُ
jag - dåtid
'abara
أَبَرَ
jag - subjunktiv
'abar
أَبَر
jag - jussiv
du (m)
tabaru
تَبَرُ
du (m) - nutid
wabirta
وَبِرتَ
du (m) - dåtid
tabara
تَبَرَ
du (m) - subjunktiv
tabar
تَبَر
du (m) - jussiv
du (f)
tabariina
تَبَرِينَ
du (f) - nutid
wabirti
وَبِرتِ
du (f) - dåtid
tabarii
تَبَرِي
du (f) - subjunktiv
tabarii
تَبَرِي
du (f) - jussiv
han
yabaru
يَبَرُ
han - nutid
wabira
وَبِرَ
han - dåtid
yabara
يَبَرَ
han - subjunktiv
yabar
يَبَر
han - jussiv
hon
tabaru
تَبَرُ
hon - nutid
wabirat
وَبِرَت
hon - dåtid
tabara
تَبَرَ
hon - subjunktiv
tabar
تَبَر
hon - jussiv
vi
nabaru
نَبَرُ
vi - nutid
wabirnaa
وَبِرنَا
vi - dåtid
nabara
نَبَرَ
vi - subjunktiv
nabar
نَبَر
vi - jussiv
ni (m)
tabaruuna
تَبَرُونَ
ni (m) - nutid
wabirtum
وَبِرتُم
ni (m) - dåtid
tabaruu
تَبَرُوا
ni (m) - subjunktiv
tabaruu
تَبَرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tabarna
تَبَرنَ
ni (f) - nutid
wabirtunna
وَبِرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tabarna
تَبَرنَ
ni (f) - subjunktiv
tabarna
تَبَرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yabaruuna
يَبَرُونَ
de (m) - nutid
wabiruu
وَبِرُوا
de (m) - dåtid
yabaruu
يَبَرُوا
de (m) - subjunktiv
yabaruu
يَبَرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yabarna
يَبَرنَ
de (f) - nutid
wabirna
وَبِرنَ
de (f) - dåtid
yabarna
يَبَرنَ
de (f) - subjunktiv
yabarna
يَبَرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tabaraani
تَبَرَانِ
ni två - nutid
wabirtumaa
وَبِرتُمَا
ni två - dåtid
tabaraa
تَبَرَا
ni två - subjunktiv
tabaraa
تَبَرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yabaraani
يَبَرَانِ
de två (m) - nutid
wabiraa
وَبِرَا
de två (m) - dåtid
yabaraa
يَبَرَا
de två (m) - subjunktiv
yabaraa
يَبَرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tabaraani
تَبَرَانِ
de två (f) - nutid
wabirataa
وَبِرَتَا
de två (f) - dåtid
tabaraa
تَبَرَا
de två (f) - subjunktiv
tabaraa
تَبَرَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
bar
بَر
du (m) - imperativ
du (f)
barii
بَرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
baraa
بَرَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
baruu
بَرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
barna
بَرنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.