Böjningsformer av verbet 'att turnera, utforska'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aruudu
أَرُودُ
jag - nutid
rudtu
رُدتُ
jag - dåtid
'aruda
أَرُدَ
jag - subjunktiv
'arud
أَرُد
jag - jussiv
du (m)
taruudu
تَرُودُ
du (m) - nutid
rudta
رُدتَ
du (m) - dåtid
taruda
تَرُدَ
du (m) - subjunktiv
tarud
تَرُد
du (m) - jussiv
du (f)
taruudiina
تَرُودِينَ
du (f) - nutid
rudti
رُدتِ
du (f) - dåtid
taruudii
تَرُودِي
du (f) - subjunktiv
taruudii
تَرُودِي
du (f) - jussiv
han
yaruudu
يَرُودُ
han - nutid
raada
رَادَ
han - dåtid
yaruda
يَرُدَ
han - subjunktiv
yarud
يَرُد
han - jussiv
hon
taruudu
تَرُودُ
hon - nutid
raadat
رَادَت
hon - dåtid
taruda
تَرُدَ
hon - subjunktiv
tarud
تَرُد
hon - jussiv
vi
naruudu
نَرُودُ
vi - nutid
rudnaa
رُدنَا
vi - dåtid
naruda
نَرُدَ
vi - subjunktiv
narud
نَرُد
vi - jussiv
ni (m)
taruuduuna
تَرُودُونَ
ni (m) - nutid
rudtum
رُدتُم
ni (m) - dåtid
taruuduu
تَرُودُوا
ni (m) - subjunktiv
taruuduu
تَرُودُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tarudna
تَرُدنَ
ni (f) - nutid
rudtunna
رُدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tarudna
تَرُدنَ
ni (f) - subjunktiv
tarudna
تَرُدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaruuduuna
يَرُودُونَ
de (m) - nutid
raaduu
رَادُوا
de (m) - dåtid
yaruuduu
يَرُودُوا
de (m) - subjunktiv
yaruuduu
يَرُودُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yarudna
يَرُدنَ
de (f) - nutid
rudna
رُدنَ
de (f) - dåtid
yarudna
يَرُدنَ
de (f) - subjunktiv
yarudna
يَرُدنَ
de (f) - jussiv
ni två
taruudaani
تَرُودَانِ
ni två - nutid
rudtumaa
رُدتُمَا
ni två - dåtid
tarudaa
تَرُدَا
ni två - subjunktiv
tarudaa
تَرُدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaruudaani
يَرُودَانِ
de två (m) - nutid
rudaa
رُدَا
de två (m) - dåtid
yarudaa
يَرُدَا
de två (m) - subjunktiv
yarudaa
يَرُدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taruudaani
تَرُودَانِ
de två (f) - nutid
rudataa
رُدَتَا
de två (f) - dåtid
tarudaa
تَرُدَا
de två (f) - subjunktiv
tarudaa
تَرُدَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
rud
رُد
du (m) - imperativ
du (f)
ruudii
رُودِي
du (f) - imperativ
du (dual)
ruudaa
رُودَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
ruuduu
رُودُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
rudna
رُدنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.