Böjningsformer av verbet 'att tro'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u'minu
أُأمِنُ
jag - nutid
'a'mantu
أَأمَنتُ
jag - dåtid
'u'min
أُأمِن
jag - subjunktiv
'u'min
أُأمِن
jag - jussiv
du (m)
tu'minu
تُأمِنُ
du (m) - nutid
'a'manta
أَأمَنتَ
du (m) - dåtid
tu'min
تُأمِن
du (m) - subjunktiv
tu'min
تُأمِن
du (m) - jussiv
du (f)
tu'miniina
تُأمِنِينَ
du (f) - nutid
'a'manti
أَأمَنتِ
du (f) - dåtid
tu'minii
تُأمِنِي
du (f) - subjunktiv
tu'minii
تُأمِنِي
du (f) - jussiv
han
yu'minu
يُأمِنُ
han - nutid
'a'mana
أَأمَنَ
han - dåtid
yu'min
يُأمِن
han - subjunktiv
yu'min
يُأمِن
han - jussiv
hon
tu'minu
تُأمِنُ
hon - nutid
'a'manat
أَأمَنَت
hon - dåtid
tu'min
تُأمِن
hon - subjunktiv
tu'min
تُأمِن
hon - jussiv
vi
nu'minu
نُأمِنُ
vi - nutid
'a'mannaa
أَأمَنَّا
vi - dåtid
nu'min
نُأمِن
vi - subjunktiv
nu'min
نُأمِن
vi - jussiv
ni (m)
tu'minuuna
تُأمِنُونَ
ni (m) - nutid
'a'mantum
أَأمَنتُم
ni (m) - dåtid
tu'minuu
تُأمِنُوا
ni (m) - subjunktiv
tu'minuu
تُأمِنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu'minna
تُأمِنَّ
ni (f) - nutid
'a'mantunna
أَأمَنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu'minna
تُأمِنَّ
ni (f) - subjunktiv
tu'minna
تُأمِنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu'minuuna
يُأمِنُونَ
de (m) - nutid
'a'manuu
أَأمَنُوا
de (m) - dåtid
yu'minuu
يُأمِنُوا
de (m) - subjunktiv
yu'minuu
يُأمِنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu'minna
يُأمِنَّ
de (f) - nutid
'a'manna
أَأمَنَّ
de (f) - dåtid
yu'minna
يُأمِنَّ
de (f) - subjunktiv
yu'minna
يُأمِنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tu'minaani
تُأمِنَانِ
ni två - nutid
'a'mantumaa
أَأمَنتُمَا
ni två - dåtid
tu'minaa
تُأمِنَا
ni två - subjunktiv
tu'minaa
تُأمِنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu'minaani
يُأمِنَانِ
de två (m) - nutid
'a'manaa
أَأمَنَا
de två (m) - dåtid
yu'minaa
يُأمِنَا
de två (m) - subjunktiv
yu'minaa
يُأمِنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu'minaani
تُأمِنَانِ
de två (f) - nutid
'a'manataa
أَأمَنَتَا
de två (f) - dåtid
tu'minaa
تُأمِنَا
de två (f) - subjunktiv
tu'minaa
تُأمِنَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.