Böjningsformer av verbet 'att hemsöka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3ruu
أَعرُو
jag - nutid
3arawtu
عَرَوتُ
jag - dåtid
'a3rua
أَعرَُ
jag - subjunktiv
'a3ru
أَعرُ
jag - jussiv
du (m)
ta3ruu
تَعرُو
du (m) - nutid
3arawta
عَرَوتَ
du (m) - dåtid
ta3rua
تَعرَُ
du (m) - subjunktiv
ta3ru
تَعرُ
du (m) - jussiv
du (f)
ta3riina
تَعرِينَ
du (f) - nutid
3arawti
عَرَوتِ
du (f) - dåtid
ta3rii
تَعرِي
du (f) - subjunktiv
ta3rii
تَعرِي
du (f) - jussiv
han
ya3ruu
يَعرُو
han - nutid
3araa
عَرَا
han - dåtid
ya3rua
يَعرَُ
han - subjunktiv
ya3ru
يَعرُ
han - jussiv
hon
ta3ruu
تَعرُو
hon - nutid
3arat
عَرَت
hon - dåtid
ta3rua
تَعرَُ
hon - subjunktiv
ta3ru
تَعرُ
hon - jussiv
vi
na3ruu
نَعرُو
vi - nutid
3arawnaa
عَرَونَا
vi - dåtid
na3rua
نَعرَُ
vi - subjunktiv
na3ru
نَعرُ
vi - jussiv
ni (m)
ta3ruuna
تَعرُونَ
ni (m) - nutid
3arawtum
عَرَوتُم
ni (m) - dåtid
ta3ruu
تَعرُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3ruu
تَعرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3ruuna
تَعرُونَ
ni (f) - nutid
3arawtunna
عَرَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3ruuna
تَعرُونَ
ni (f) - subjunktiv
ta3ruuna
تَعرُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3ruuna
يَعرُونَ
de (m) - nutid
3arauu
عَرَُوا
de (m) - dåtid
ya3ruu
يَعرُوا
de (m) - subjunktiv
ya3ruu
يَعرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3ruuna
يَعرُونَ
de (f) - nutid
3arawna
عَرَونَ
de (f) - dåtid
ya3ruuna
يَعرُونَ
de (f) - subjunktiv
ya3ruuna
يَعرُونَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3ruwaani
تَعرُوَانِ
ni två - nutid
3arawtumaa
عَرَوتُمَا
ni två - dåtid
ta3ruaa
تَعرَُا
ni två - subjunktiv
ta3ruaa
تَعرَُا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3ruwaani
يَعرُوَانِ
de två (m) - nutid
3arawaa
عَرَوَا
de två (m) - dåtid
ya3ruaa
يَعرَُا
de två (m) - subjunktiv
ya3ruaa
يَعرَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3ruwaani
تَعرُوَانِ
de två (f) - nutid
3arawataa
عَرَوَتَا
de två (f) - dåtid
ta3ruaa
تَعرَُا
de två (f) - subjunktiv
ta3ruaa
تَعرَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'u3ru
أُعرُ
du (m) - imperativ
du (f)
'u3rii
أُعرِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'u3ruwaa
أُعرُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'u3ruu
أُعرُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'u3ruuna
أُعرُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.