Böjningsformer av verbet 'att komma'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ajii'u
أَجِيءُ
jag - nutid
ji'tu
جِءتُ
jag - dåtid
'aji'a
أَجِءَ
jag - subjunktiv
'aji'
أَجِء
jag - jussiv
du (m)
tajii'u
تَجِيءُ
du (m) - nutid
ji'ta
جِءتَ
du (m) - dåtid
taji'a
تَجِءَ
du (m) - subjunktiv
taji'
تَجِء
du (m) - jussiv
du (f)
tajii'iina
تَجِيءِينَ
du (f) - nutid
ji'ti
جِءتِ
du (f) - dåtid
tajii'ii
تَجِيءِي
du (f) - subjunktiv
tajii'ii
تَجِيءِي
du (f) - jussiv
han
yajii'u
يَجِيءُ
han - nutid
jaa'a
جَاءَ
han - dåtid
yaji'a
يَجِءَ
han - subjunktiv
yaji'
يَجِء
han - jussiv
hon
tajii'u
تَجِيءُ
hon - nutid
jaa'at
جَاءَت
hon - dåtid
taji'a
تَجِءَ
hon - subjunktiv
taji'
تَجِء
hon - jussiv
vi
najii'u
نَجِيءُ
vi - nutid
ji'naa
جِءنَا
vi - dåtid
naji'a
نَجِءَ
vi - subjunktiv
naji'
نَجِء
vi - jussiv
ni (m)
tajii'uuna
تَجِيءُونَ
ni (m) - nutid
ji'tum
جِءتُم
ni (m) - dåtid
tajii'uu
تَجِيءُوا
ni (m) - subjunktiv
tajii'uu
تَجِيءُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taji'na
تَجِءنَ
ni (f) - nutid
ji'tunna
جِءتُنَّ
ni (f) - dåtid
taji'na
تَجِءنَ
ni (f) - subjunktiv
taji'na
تَجِءنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yajii'uuna
يَجِيءُونَ
de (m) - nutid
jaa'uu
جَاءُوا
de (m) - dåtid
yajii'uu
يَجِيءُوا
de (m) - subjunktiv
yajii'uu
يَجِيءُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaji'na
يَجِءنَ
de (f) - nutid
ji'na
جِءنَ
de (f) - dåtid
yaji'na
يَجِءنَ
de (f) - subjunktiv
yaji'na
يَجِءنَ
de (f) - jussiv
ni två
tajii'aani
تَجِيءَانِ
ni två - nutid
ji'tumaa
جِءتُمَا
ni två - dåtid
taji'aa
تَجِءَا
ni två - subjunktiv
taji'aa
تَجِءَا
ni två - jussiv
de två (m)
yajii'aani
يَجِيءَانِ
de två (m) - nutid
ji'aa
جِءَا
de två (m) - dåtid
yaji'aa
يَجِءَا
de två (m) - subjunktiv
yaji'aa
يَجِءَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tajii'aani
تَجِيءَانِ
de två (f) - nutid
ji'ataa
جِءَتَا
de två (f) - dåtid
taji'aa
تَجِءَا
de två (f) - subjunktiv
taji'aa
تَجِءَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
ji'
جِء
du (m) - imperativ
du (f)
jii'ii
جِيءِي
du (f) - imperativ
du (dual)
jii'aa
جِيءَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
jii'uu
جِيءُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
ji'na
جِءنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.