Böjningsformer av verbet 'att evakuera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufrighu
أُفرِغُ
jag - nutid
'afraghtu
أَفرَغتُ
jag - dåtid
'ufrigh
أُفرِغ
jag - subjunktiv
'ufrigh
أُفرِغ
jag - jussiv
du (m)
tufrighu
تُفرِغُ
du (m) - nutid
'afraghta
أَفرَغتَ
du (m) - dåtid
tufrigh
تُفرِغ
du (m) - subjunktiv
tufrigh
تُفرِغ
du (m) - jussiv
du (f)
tufrighiina
تُفرِغِينَ
du (f) - nutid
'afraghti
أَفرَغتِ
du (f) - dåtid
tufrighii
تُفرِغِي
du (f) - subjunktiv
tufrighii
تُفرِغِي
du (f) - jussiv
han
yufrighu
يُفرِغُ
han - nutid
'afragha
أَفرَغَ
han - dåtid
yufrigh
يُفرِغ
han - subjunktiv
yufrigh
يُفرِغ
han - jussiv
hon
tufrighu
تُفرِغُ
hon - nutid
'afraghat
أَفرَغَت
hon - dåtid
tufrigh
تُفرِغ
hon - subjunktiv
tufrigh
تُفرِغ
hon - jussiv
vi
nufrighu
نُفرِغُ
vi - nutid
'afraghnaa
أَفرَغنَا
vi - dåtid
nufrigh
نُفرِغ
vi - subjunktiv
nufrigh
نُفرِغ
vi - jussiv
ni (m)
tufrighuuna
تُفرِغُونَ
ni (m) - nutid
'afraghtum
أَفرَغتُم
ni (m) - dåtid
tufrighuu
تُفرِغُوا
ni (m) - subjunktiv
tufrighuu
تُفرِغُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufrighna
تُفرِغنَ
ni (f) - nutid
'afraghtunna
أَفرَغتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufrighna
تُفرِغنَ
ni (f) - subjunktiv
tufrighna
تُفرِغنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufrighuuna
يُفرِغُونَ
de (m) - nutid
'afraghuu
أَفرَغُوا
de (m) - dåtid
yufrighuu
يُفرِغُوا
de (m) - subjunktiv
yufrighuu
يُفرِغُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufrighna
يُفرِغنَ
de (f) - nutid
'afraghna
أَفرَغنَ
de (f) - dåtid
yufrighna
يُفرِغنَ
de (f) - subjunktiv
yufrighna
يُفرِغنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufrighaani
تُفرِغَانِ
ni två - nutid
'afraghtumaa
أَفرَغتُمَا
ni två - dåtid
tufrighaa
تُفرِغَا
ni två - subjunktiv
tufrighaa
تُفرِغَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufrighaani
يُفرِغَانِ
de två (m) - nutid
'afraghaa
أَفرَغَا
de två (m) - dåtid
yufrighaa
يُفرِغَا
de två (m) - subjunktiv
yufrighaa
يُفرِغَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufrighaani
تُفرِغَانِ
de två (f) - nutid
'afraghataa
أَفرَغَتَا
de två (f) - dåtid
tufrighaa
تُفرِغَا
de två (f) - subjunktiv
tufrighaa
تُفرِغَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.