Böjningsformer av verbet 'att följa, recitera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'atluu
أَتلُو
jag - nutid
talawtu
تَلَوتُ
jag - dåtid
'atlua
أَتلَُ
jag - subjunktiv
'atlu
أَتلُ
jag - jussiv
du (m)
tatluu
تَتلُو
du (m) - nutid
talawta
تَلَوتَ
du (m) - dåtid
tatlua
تَتلَُ
du (m) - subjunktiv
tatlu
تَتلُ
du (m) - jussiv
du (f)
tatliina
تَتلِينَ
du (f) - nutid
talawti
تَلَوتِ
du (f) - dåtid
tatlii
تَتلِي
du (f) - subjunktiv
tatlii
تَتلِي
du (f) - jussiv
han
yatluu
يَتلُو
han - nutid
talaa
تَلَا
han - dåtid
yatlua
يَتلَُ
han - subjunktiv
yatlu
يَتلُ
han - jussiv
hon
tatluu
تَتلُو
hon - nutid
talat
تَلَت
hon - dåtid
tatlua
تَتلَُ
hon - subjunktiv
tatlu
تَتلُ
hon - jussiv
vi
natluu
نَتلُو
vi - nutid
talawnaa
تَلَونَا
vi - dåtid
natlua
نَتلَُ
vi - subjunktiv
natlu
نَتلُ
vi - jussiv
ni (m)
tatluuna
تَتلُونَ
ni (m) - nutid
talawtum
تَلَوتُم
ni (m) - dåtid
tatluu
تَتلُوا
ni (m) - subjunktiv
tatluu
تَتلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tatluuna
تَتلُونَ
ni (f) - nutid
talawtunna
تَلَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tatluuna
تَتلُونَ
ni (f) - subjunktiv
tatluuna
تَتلُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yatluuna
يَتلُونَ
de (m) - nutid
talauu
تَلَُوا
de (m) - dåtid
yatluu
يَتلُوا
de (m) - subjunktiv
yatluu
يَتلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yatluuna
يَتلُونَ
de (f) - nutid
talawna
تَلَونَ
de (f) - dåtid
yatluuna
يَتلُونَ
de (f) - subjunktiv
yatluuna
يَتلُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tatluwaani
تَتلُوَانِ
ni två - nutid
talawtumaa
تَلَوتُمَا
ni två - dåtid
tatluaa
تَتلَُا
ni två - subjunktiv
tatluaa
تَتلَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yatluwaani
يَتلُوَانِ
de två (m) - nutid
talawaa
تَلَوَا
de två (m) - dåtid
yatluaa
يَتلَُا
de två (m) - subjunktiv
yatluaa
يَتلَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tatluwaani
تَتلُوَانِ
de två (f) - nutid
talawataa
تَلَوَتَا
de två (f) - dåtid
tatluaa
تَتلَُا
de två (f) - subjunktiv
tatluaa
تَتلَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'utlu
أُتلُ
du (m) - imperativ
du (f)
'utlii
أُتلِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'utluwaa
أُتلُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'utluu
أُتلُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'utluuna
أُتلُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.