Böjningsformer av verbet 'att pollinera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqaHHiTu
أُقَحِّطُ
jag - nutid
qaHHaTtu
قَحَّطتُ
jag - dåtid
'uqaHHiT
أُقَحِّط
jag - subjunktiv
'uqaHHiT
أُقَحِّط
jag - jussiv
du (m)
tuqaHHiTu
تُقَحِّطُ
du (m) - nutid
qaHHaTta
قَحَّطتَ
du (m) - dåtid
tuqaHHiT
تُقَحِّط
du (m) - subjunktiv
tuqaHHiT
تُقَحِّط
du (m) - jussiv
du (f)
tuqaHHiTiina
تُقَحِّطِينَ
du (f) - nutid
qaHHaTti
قَحَّطتِ
du (f) - dåtid
tuqaHHiTii
تُقَحِّطِي
du (f) - subjunktiv
tuqaHHiTii
تُقَحِّطِي
du (f) - jussiv
han
yuqaHHiTu
يُقَحِّطُ
han - nutid
qaHHaTa
قَحَّطَ
han - dåtid
yuqaHHiT
يُقَحِّط
han - subjunktiv
yuqaHHiT
يُقَحِّط
han - jussiv
hon
tuqaHHiTu
تُقَحِّطُ
hon - nutid
qaHHaTat
قَحَّطَت
hon - dåtid
tuqaHHiT
تُقَحِّط
hon - subjunktiv
tuqaHHiT
تُقَحِّط
hon - jussiv
vi
nuqaHHiTu
نُقَحِّطُ
vi - nutid
qaHHaTnaa
قَحَّطنَا
vi - dåtid
nuqaHHiT
نُقَحِّط
vi - subjunktiv
nuqaHHiT
نُقَحِّط
vi - jussiv
ni (m)
tuqaHHiTuuna
تُقَحِّطُونَ
ni (m) - nutid
qaHHaTtum
قَحَّطتُم
ni (m) - dåtid
tuqaHHiTuu
تُقَحِّطُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqaHHiTuu
تُقَحِّطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqaHHiTna
تُقَحِّطنَ
ni (f) - nutid
qaHHaTtunna
قَحَّطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqaHHiTna
تُقَحِّطنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqaHHiTna
تُقَحِّطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqaHHiTuuna
يُقَحِّطُونَ
de (m) - nutid
qaHHaTuu
قَحَّطُوا
de (m) - dåtid
yuqaHHiTuu
يُقَحِّطُوا
de (m) - subjunktiv
yuqaHHiTuu
يُقَحِّطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqaHHiTna
يُقَحِّطنَ
de (f) - nutid
qaHHaTna
قَحَّطنَ
de (f) - dåtid
yuqaHHiTna
يُقَحِّطنَ
de (f) - subjunktiv
yuqaHHiTna
يُقَحِّطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqaHHiTaani
تُقَحِّطَانِ
ni två - nutid
qaHHaTtumaa
قَحَّطتُمَا
ni två - dåtid
tuqaHHiTaa
تُقَحِّطَا
ni två - subjunktiv
tuqaHHiTaa
تُقَحِّطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqaHHiTaani
يُقَحِّطَانِ
de två (m) - nutid
qaHHaTaa
قَحَّطَا
de två (m) - dåtid
yuqaHHiTaa
يُقَحِّطَا
de två (m) - subjunktiv
yuqaHHiTaa
يُقَحِّطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqaHHiTaani
تُقَحِّطَانِ
de två (f) - nutid
qaHHaTataa
قَحَّطَتَا
de två (f) - dåtid
tuqaHHiTaa
تُقَحِّطَا
de två (f) - subjunktiv
tuqaHHiTaa
تُقَحِّطَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.