Böjningsformer av verbet 'att fläcka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unaqqiTu
أُنَقِّطُ
jag - nutid
naqqaTtu
نَقَّطتُ
jag - dåtid
'unaqqiT
أُنَقِّط
jag - subjunktiv
'unaqqiT
أُنَقِّط
jag - jussiv
du (m)
tunaqqiTu
تُنَقِّطُ
du (m) - nutid
naqqaTta
نَقَّطتَ
du (m) - dåtid
tunaqqiT
تُنَقِّط
du (m) - subjunktiv
tunaqqiT
تُنَقِّط
du (m) - jussiv
du (f)
tunaqqiTiina
تُنَقِّطِينَ
du (f) - nutid
naqqaTti
نَقَّطتِ
du (f) - dåtid
tunaqqiTii
تُنَقِّطِي
du (f) - subjunktiv
tunaqqiTii
تُنَقِّطِي
du (f) - jussiv
han
yunaqqiTu
يُنَقِّطُ
han - nutid
naqqaTa
نَقَّطَ
han - dåtid
yunaqqiT
يُنَقِّط
han - subjunktiv
yunaqqiT
يُنَقِّط
han - jussiv
hon
tunaqqiTu
تُنَقِّطُ
hon - nutid
naqqaTat
نَقَّطَت
hon - dåtid
tunaqqiT
تُنَقِّط
hon - subjunktiv
tunaqqiT
تُنَقِّط
hon - jussiv
vi
nunaqqiTu
نُنَقِّطُ
vi - nutid
naqqaTnaa
نَقَّطنَا
vi - dåtid
nunaqqiT
نُنَقِّط
vi - subjunktiv
nunaqqiT
نُنَقِّط
vi - jussiv
ni (m)
tunaqqiTuuna
تُنَقِّطُونَ
ni (m) - nutid
naqqaTtum
نَقَّطتُم
ni (m) - dåtid
tunaqqiTuu
تُنَقِّطُوا
ni (m) - subjunktiv
tunaqqiTuu
تُنَقِّطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunaqqiTna
تُنَقِّطنَ
ni (f) - nutid
naqqaTtunna
نَقَّطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunaqqiTna
تُنَقِّطنَ
ni (f) - subjunktiv
tunaqqiTna
تُنَقِّطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunaqqiTuuna
يُنَقِّطُونَ
de (m) - nutid
naqqaTuu
نَقَّطُوا
de (m) - dåtid
yunaqqiTuu
يُنَقِّطُوا
de (m) - subjunktiv
yunaqqiTuu
يُنَقِّطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunaqqiTna
يُنَقِّطنَ
de (f) - nutid
naqqaTna
نَقَّطنَ
de (f) - dåtid
yunaqqiTna
يُنَقِّطنَ
de (f) - subjunktiv
yunaqqiTna
يُنَقِّطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunaqqiTaani
تُنَقِّطَانِ
ni två - nutid
naqqaTtumaa
نَقَّطتُمَا
ni två - dåtid
tunaqqiTaa
تُنَقِّطَا
ni två - subjunktiv
tunaqqiTaa
تُنَقِّطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunaqqiTaani
يُنَقِّطَانِ
de två (m) - nutid
naqqaTaa
نَقَّطَا
de två (m) - dåtid
yunaqqiTaa
يُنَقِّطَا
de två (m) - subjunktiv
yunaqqiTaa
يُنَقِّطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunaqqiTaani
تُنَقِّطَانِ
de två (f) - nutid
naqqaTataa
نَقَّطَتَا
de två (f) - dåtid
tunaqqiTaa
تُنَقِّطَا
de två (f) - subjunktiv
tunaqqiTaa
تُنَقِّطَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.