Böjningsformer av verbet 'att förlöjliga, skämta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unakkitu
أُنَكِّتُ
jag - nutid
nakkattu
نَكَّتُّ
jag - dåtid
'unakkit
أُنَكِّت
jag - subjunktiv
'unakkit
أُنَكِّت
jag - jussiv
du (m)
tunakkitu
تُنَكِّتُ
du (m) - nutid
nakkatta
نَكَّتَّ
du (m) - dåtid
tunakkit
تُنَكِّت
du (m) - subjunktiv
tunakkit
تُنَكِّت
du (m) - jussiv
du (f)
tunakkitiina
تُنَكِّتِينَ
du (f) - nutid
nakkatti
نَكَّتِّ
du (f) - dåtid
tunakkitii
تُنَكِّتِي
du (f) - subjunktiv
tunakkitii
تُنَكِّتِي
du (f) - jussiv
han
yunakkitu
يُنَكِّتُ
han - nutid
nakkata
نَكَّتَ
han - dåtid
yunakkit
يُنَكِّت
han - subjunktiv
yunakkit
يُنَكِّت
han - jussiv
hon
tunakkitu
تُنَكِّتُ
hon - nutid
nakkatat
نَكَّتَت
hon - dåtid
tunakkit
تُنَكِّت
hon - subjunktiv
tunakkit
تُنَكِّت
hon - jussiv
vi
nunakkitu
نُنَكِّتُ
vi - nutid
nakkatnaa
نَكَّتنَا
vi - dåtid
nunakkit
نُنَكِّت
vi - subjunktiv
nunakkit
نُنَكِّت
vi - jussiv
ni (m)
tunakkituuna
تُنَكِّتُونَ
ni (m) - nutid
nakkattum
نَكَّتُّم
ni (m) - dåtid
tunakkituu
تُنَكِّتُوا
ni (m) - subjunktiv
tunakkituu
تُنَكِّتُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunakkitna
تُنَكِّتنَ
ni (f) - nutid
nakkattunna
نَكَّتُّنَّ
ni (f) - dåtid
tunakkitna
تُنَكِّتنَ
ni (f) - subjunktiv
tunakkitna
تُنَكِّتنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunakkituuna
يُنَكِّتُونَ
de (m) - nutid
nakkatuu
نَكَّتُوا
de (m) - dåtid
yunakkituu
يُنَكِّتُوا
de (m) - subjunktiv
yunakkituu
يُنَكِّتُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunakkitna
يُنَكِّتنَ
de (f) - nutid
nakkatna
نَكَّتنَ
de (f) - dåtid
yunakkitna
يُنَكِّتنَ
de (f) - subjunktiv
yunakkitna
يُنَكِّتنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunakkitaani
تُنَكِّتَانِ
ni två - nutid
nakkattumaa
نَكَّتُّمَا
ni två - dåtid
tunakkitaa
تُنَكِّتَا
ni två - subjunktiv
tunakkitaa
تُنَكِّتَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunakkitaani
يُنَكِّتَانِ
de två (m) - nutid
nakkataa
نَكَّتَا
de två (m) - dåtid
yunakkitaa
يُنَكِّتَا
de två (m) - subjunktiv
yunakkitaa
يُنَكِّتَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunakkitaani
تُنَكِّتَانِ
de två (f) - nutid
nakkatataa
نَكَّتَتَا
de två (f) - dåtid
tunakkitaa
تُنَكِّتَا
de två (f) - subjunktiv
tunakkitaa
تُنَكِّتَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.