Böjningsformer av verbet 'att smälta, upplösa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'udhiibu
أُذِيبُ
jag - nutid
'adhabtu
أَذَبتُ
jag - dåtid
'udhwib
أُذوِب
jag - subjunktiv
'udhwib
أُذوِب
jag - jussiv
du (m)
tudhiibu
تُذِيبُ
du (m) - nutid
'adhabta
أَذَبتَ
du (m) - dåtid
tudhwib
تُذوِب
du (m) - subjunktiv
tudhwib
تُذوِب
du (m) - jussiv
du (f)
tudhiibiina
تُذِيبِينَ
du (f) - nutid
'adhabti
أَذَبتِ
du (f) - dåtid
tudhwibii
تُذوِبِي
du (f) - subjunktiv
tudhwibii
تُذوِبِي
du (f) - jussiv
han
yudhiibu
يُذِيبُ
han - nutid
'adhaaba
أَذَابَ
han - dåtid
yudhwib
يُذوِب
han - subjunktiv
yudhwib
يُذوِب
han - jussiv
hon
tudhiibu
تُذِيبُ
hon - nutid
'adhaabat
أَذَابَت
hon - dåtid
tudhwib
تُذوِب
hon - subjunktiv
tudhwib
تُذوِب
hon - jussiv
vi
nudhiibu
نُذِيبُ
vi - nutid
'adhabnaa
أَذَبنَا
vi - dåtid
nudhwib
نُذوِب
vi - subjunktiv
nudhwib
نُذوِب
vi - jussiv
ni (m)
tudhiibuuna
تُذِيبُونَ
ni (m) - nutid
'adhabtum
أَذَبتُم
ni (m) - dåtid
tudhwibuu
تُذوِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tudhwibuu
تُذوِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tudhibna
تُذِبنَ
ni (f) - nutid
'adhabtunna
أَذَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tudhwibna
تُذوِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tudhwibna
تُذوِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yudhiibuuna
يُذِيبُونَ
de (m) - nutid
'adhaabuu
أَذَابُوا
de (m) - dåtid
yudhwibuu
يُذوِبُوا
de (m) - subjunktiv
yudhwibuu
يُذوِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yudhibna
يُذِبنَ
de (f) - nutid
'adhabna
أَذَبنَ
de (f) - dåtid
yudhwibna
يُذوِبنَ
de (f) - subjunktiv
yudhwibna
يُذوِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tudhiibaani
تُذِيبَانِ
ni två - nutid
'adhabtumaa
أَذَبتُمَا
ni två - dåtid
tudhwibaa
تُذوِبَا
ni två - subjunktiv
tudhwibaa
تُذوِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yudhiibaani
يُذِيبَانِ
de två (m) - nutid
'adhaabaa
أَذَابَا
de två (m) - dåtid
yudhwibaa
يُذوِبَا
de två (m) - subjunktiv
yudhwibaa
يُذوِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tudhiibaani
تُذِيبَانِ
de två (f) - nutid
'adhaabataa
أَذَابَتَا
de två (f) - dåtid
tudhwibaa
تُذوِبَا
de två (f) - subjunktiv
tudhwibaa
تُذوِبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.