Böjningsformer av verbet 'att fläcka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uraqqiTu
أُرَقِّطُ
jag - nutid
raqqaTtu
رَقَّطتُ
jag - dåtid
'uraqqiT
أُرَقِّط
jag - subjunktiv
'uraqqiT
أُرَقِّط
jag - jussiv
du (m)
turaqqiTu
تُرَقِّطُ
du (m) - nutid
raqqaTta
رَقَّطتَ
du (m) - dåtid
turaqqiT
تُرَقِّط
du (m) - subjunktiv
turaqqiT
تُرَقِّط
du (m) - jussiv
du (f)
turaqqiTiina
تُرَقِّطِينَ
du (f) - nutid
raqqaTti
رَقَّطتِ
du (f) - dåtid
turaqqiTii
تُرَقِّطِي
du (f) - subjunktiv
turaqqiTii
تُرَقِّطِي
du (f) - jussiv
han
yuraqqiTu
يُرَقِّطُ
han - nutid
raqqaTa
رَقَّطَ
han - dåtid
yuraqqiT
يُرَقِّط
han - subjunktiv
yuraqqiT
يُرَقِّط
han - jussiv
hon
turaqqiTu
تُرَقِّطُ
hon - nutid
raqqaTat
رَقَّطَت
hon - dåtid
turaqqiT
تُرَقِّط
hon - subjunktiv
turaqqiT
تُرَقِّط
hon - jussiv
vi
nuraqqiTu
نُرَقِّطُ
vi - nutid
raqqaTnaa
رَقَّطنَا
vi - dåtid
nuraqqiT
نُرَقِّط
vi - subjunktiv
nuraqqiT
نُرَقِّط
vi - jussiv
ni (m)
turaqqiTuuna
تُرَقِّطُونَ
ni (m) - nutid
raqqaTtum
رَقَّطتُم
ni (m) - dåtid
turaqqiTuu
تُرَقِّطُوا
ni (m) - subjunktiv
turaqqiTuu
تُرَقِّطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turaqqiTna
تُرَقِّطنَ
ni (f) - nutid
raqqaTtunna
رَقَّطتُنَّ
ni (f) - dåtid
turaqqiTna
تُرَقِّطنَ
ni (f) - subjunktiv
turaqqiTna
تُرَقِّطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuraqqiTuuna
يُرَقِّطُونَ
de (m) - nutid
raqqaTuu
رَقَّطُوا
de (m) - dåtid
yuraqqiTuu
يُرَقِّطُوا
de (m) - subjunktiv
yuraqqiTuu
يُرَقِّطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuraqqiTna
يُرَقِّطنَ
de (f) - nutid
raqqaTna
رَقَّطنَ
de (f) - dåtid
yuraqqiTna
يُرَقِّطنَ
de (f) - subjunktiv
yuraqqiTna
يُرَقِّطنَ
de (f) - jussiv
ni två
turaqqiTaani
تُرَقِّطَانِ
ni två - nutid
raqqaTtumaa
رَقَّطتُمَا
ni två - dåtid
turaqqiTaa
تُرَقِّطَا
ni två - subjunktiv
turaqqiTaa
تُرَقِّطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuraqqiTaani
يُرَقِّطَانِ
de två (m) - nutid
raqqaTaa
رَقَّطَا
de två (m) - dåtid
yuraqqiTaa
يُرَقِّطَا
de två (m) - subjunktiv
yuraqqiTaa
يُرَقِّطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turaqqiTaani
تُرَقِّطَانِ
de två (f) - nutid
raqqaTataa
رَقَّطَتَا
de två (f) - dåtid
turaqqiTaa
تُرَقِّطَا
de två (f) - subjunktiv
turaqqiTaa
تُرَقِّطَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.