Böjningsformer av verbet 'att vara enastÃ¥ende'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anjubu
أَنجُبُ
jag - nutid
najubtu
نَجُبتُ
jag - dåtid
'anjuba
أَنجُبَ
jag - subjunktiv
'anjub
أَنجُب
jag - jussiv
du (m)
tanjubu
تَنجُبُ
du (m) - nutid
najubta
نَجُبتَ
du (m) - dåtid
tanjuba
تَنجُبَ
du (m) - subjunktiv
tanjub
تَنجُب
du (m) - jussiv
du (f)
tanjubiina
تَنجُبِينَ
du (f) - nutid
najubti
نَجُبتِ
du (f) - dåtid
tanjubii
تَنجُبِي
du (f) - subjunktiv
tanjubii
تَنجُبِي
du (f) - jussiv
han
yanjubu
يَنجُبُ
han - nutid
najuba
نَجُبَ
han - dåtid
yanjuba
يَنجُبَ
han - subjunktiv
yanjub
يَنجُب
han - jussiv
hon
tanjubu
تَنجُبُ
hon - nutid
najubat
نَجُبَت
hon - dåtid
tanjuba
تَنجُبَ
hon - subjunktiv
tanjub
تَنجُب
hon - jussiv
vi
nanjubu
نَنجُبُ
vi - nutid
najubnaa
نَجُبنَا
vi - dåtid
nanjuba
نَنجُبَ
vi - subjunktiv
nanjub
نَنجُب
vi - jussiv
ni (m)
tanjubuuna
تَنجُبُونَ
ni (m) - nutid
najubtum
نَجُبتُم
ni (m) - dåtid
tanjubuu
تَنجُبُوا
ni (m) - subjunktiv
tanjubuu
تَنجُبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanjubna
تَنجُبنَ
ni (f) - nutid
najubtunna
نَجُبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanjubna
تَنجُبنَ
ni (f) - subjunktiv
tanjubna
تَنجُبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanjubuuna
يَنجُبُونَ
de (m) - nutid
najubuu
نَجُبُوا
de (m) - dåtid
yanjubuu
يَنجُبُوا
de (m) - subjunktiv
yanjubuu
يَنجُبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanjubna
يَنجُبنَ
de (f) - nutid
najubna
نَجُبنَ
de (f) - dåtid
yanjubna
يَنجُبنَ
de (f) - subjunktiv
yanjubna
يَنجُبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanjubaani
تَنجُبَانِ
ni två - nutid
najubtumaa
نَجُبتُمَا
ni två - dåtid
tanjubaa
تَنجُبَا
ni två - subjunktiv
tanjubaa
تَنجُبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanjubaani
يَنجُبَانِ
de två (m) - nutid
najubaa
نَجُبَا
de två (m) - dåtid
yanjubaa
يَنجُبَا
de två (m) - subjunktiv
yanjubaa
يَنجُبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanjubaani
تَنجُبَانِ
de två (f) - nutid
najubataa
نَجُبَتَا
de två (f) - dåtid
tanjubaa
تَنجُبَا
de två (f) - subjunktiv
tanjubaa
تَنجُبَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'unjub
أُنجُب
du (m) - imperativ
du (f)
'unjubii
أُنجُبِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'unjubaa
أُنجُبَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'unjubuu
أُنجُبُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'unjubna
أُنجُبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.