Böjningsformer av verbet 'att gÃ¥ barfota'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHfaa
أَحفَى
jag - nutid
Hafiitu
حَفِيتُ
jag - dåtid
'aHfaa
أَحفََ
jag - subjunktiv
'aHfa
أَحفَ
jag - jussiv
du (m)
taHfaa
تَحفَى
du (m) - nutid
Hafiita
حَفِيتَ
du (m) - dåtid
taHfaa
تَحفََ
du (m) - subjunktiv
taHfa
تَحفَ
du (m) - jussiv
du (f)
taHfayna
تَحفَينَ
du (f) - nutid
Hafiiti
حَفِيتِ
du (f) - dåtid
taHfay
تَحفَي
du (f) - subjunktiv
taHfay
تَحفَي
du (f) - jussiv
han
yaHfaa
يَحفَى
han - nutid
Hafiya
حَفِيَ
han - dåtid
yaHfaa
يَحفََ
han - subjunktiv
yaHfa
يَحفَ
han - jussiv
hon
taHfaa
تَحفَى
hon - nutid
Hafiyat
حَفِيَت
hon - dåtid
taHfaa
تَحفََ
hon - subjunktiv
taHfa
تَحفَ
hon - jussiv
vi
naHfaa
نَحفَى
vi - nutid
Hafiinaa
حَفِينَا
vi - dåtid
naHfaa
نَحفََ
vi - subjunktiv
naHfa
نَحفَ
vi - jussiv
ni (m)
taHfawna
تَحفَونَ
ni (m) - nutid
Hafiitum
حَفِيتُم
ni (m) - dåtid
taHfaw
تَحفَوا
ni (m) - subjunktiv
taHfaw
تَحفَوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHfayna
تَحفَينَ
ni (f) - nutid
Hafiitunna
حَفِيتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHfayna
تَحفَينَ
ni (f) - subjunktiv
taHfayna
تَحفَينَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHfawna
يَحفَونَ
de (m) - nutid
Hafuu
حَفُوا
de (m) - dåtid
yaHfaw
يَحفَوا
de (m) - subjunktiv
yaHfaw
يَحفَوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHfayna
يَحفَينَ
de (f) - nutid
Hafiina
حَفِينَ
de (f) - dåtid
yaHfayna
يَحفَينَ
de (f) - subjunktiv
yaHfayna
يَحفَينَ
de (f) - jussiv
ni två
taHfaaani
تَحفََانِ
ni två - nutid
Hafiitumaa
حَفِيتُمَا
ni två - dåtid
taHfaaa
تَحفََا
ni två - subjunktiv
taHfaaa
تَحفََا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHfaaani
يَحفََانِ
de två (m) - nutid
Hafiyaa
حَفِيَا
de två (m) - dåtid
yaHfaaa
يَحفََا
de två (m) - subjunktiv
yaHfaaa
يَحفََا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHfaaani
تَحفََانِ
de två (f) - nutid
Hafiyataa
حَفِيَتَا
de två (f) - dåtid
taHfaaa
تَحفََا
de två (f) - subjunktiv
taHfaaa
تَحفََا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iHfa
إِحفَ
du (m) - imperativ
du (f)
'iHfay
إِحفَي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iHfayaa
إِحفَيَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iHfaw
إِحفَوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iHfayna
إِحفَينَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.